Jag handlar mat i en affär. Står vid hyllorna för flingorna. Vänder på paket för att läsa. Någon kommer bakom mig. Mobiltelefonsamtalet går inte att värja sig mot. Det talas om ett barn. Det talas om … ”ja… och så har han ju ADHD…och ja du vet… förskolan klagar … föräldrarna orkar inte … ja, han är som han är”.
Jag försöker läsa om innehållet i flingpaketet. Det får inte innehålla hasselnötter. Dessa klarar jag inte. Därför är jag tacksam mot innehållsförteckningar. Ibland tänker jag att det borde finnas en samtalsförteckning också. En liten lista över samtal man inte för i offentligheten.
Jag funderar också över barnet. Den lilla hasselnöten i systemet. Den som får en hel vuxenvärld att vräka ut sin frustration och sin irriterande klåda. Det är ett barn tänker jag. Det är ett barn.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
… inte ett bekymmer.