Vem skiljer lärare från lärare? God lärare, dålig lärare?

 

Mitt svar till Jan och kanske till er andra!

Jante hör nog samman med skam. Och jag håller med om att det är hemskt om lärare förklaras som dåliga eller bra. Det fungerar inte. Man känner skam för att man är glad och lika svårt är det att känna att man är med trots att man är osäker. Då nya idéer visas är inte de per definition de bästa idéerna. Den lärare som har arbetat länge och väl kan visa på nytt genom att visa på det som inte längre visas på. Det är kanske den där hetsen mot skolan att kunna det nya? Och så blir vi rädda och tror inte det vi själva gör har ett värde.

Detta med att tro på … läraryrket …innehållet …värdet av att vara där man är … eleverna. Klart att vi ska belysa problem. Klart att vi ska belysa det positiva. Klart vi ska belysa det vi måste arbeta och bli bättre på. Men då vi belyser det vi ska ta itu med – så belys inte ur känslan av brist. Det är en obehaglig känsla av att inte hinna, kunna eller har gjort. Brist blir en känsla av att jag inte hann, inte kan, osv.

Skolan, lärare och elever måste lyfta fram det som faktiskt pågår. Och det är ur detta vi kan hämta styrka.

Vi lärare behöver varandra. Vi behöver relationerna och lärandet ihop. Det kanske också handlar om att vi ska vara rädda tillsammans, tillåta osäkerhet och okunnande ihop. Det bör och ska inte vara farligt.

Men den där tonen som lägger en slags död över alltsammans är besvärlig. Den tonen av att vi orkar inte att någon har en annan idé eller känner en annan känsla, har andra förslag och andra tankar. Det är en kollektiv känsla som sprider sig. Jag har hittills aldrig mött en lärare som inte vill sina elever det bästa.

Jag tror vi måste skapa ett klimat som öppnar upp för oss att utvecklas. Jag har fått en utbildning som förändrat min syn på lärarrollen och jag har sett lärare och rektorer verkligen lyfta varandra.

Inte skilja ut dåliga lärare från bra lärare, utan tillsammans utveckla skolan, lärarna och eleverna. Att inte definiera lärare som bra eller dåliga. Det är för enkelt och berättar ingenting alls. Jag kan vara en hemskt dålig lärare i en skola för att vara en bra lärare i en annan. Vi ska försöka rikta oss mot ett annat fokus. Där frågorna delas och berättelserna som vi kan berätta kan frodas. Det är i frågorna vi ska samlas. Då vi gör det ska vi alla tillskrivas rösträtt. Att organisera för detta inom kollegiet är en viktig uppgift. Lärare ska beskrivas inifrån. Inte som solitärer utan som del av ett kollegium.

Att våga utvecklas och få göra det. Skolan är mångt och mycket en rätt-och felkultur. Vi rensar bort det som är fel och så blir det som är rätt kvar. Vi har ny teknik och kastar ut det gamla. Jag önskar inte det. Jag önskar att vi inte kastar ut något alls – utan har allt kvar. Det betyder att jag vill inte göra antingen eller – utan både ock.

Det är svårt att vara lärare. Det ska vara svårt att vara lärare. Organisationen ska lyfta oss. Gemenskapen ska lära och stötta oss. Att våga be om hjälp måste vara en fråga om rätt. – Jag vet inte hur man undervisar i … bör inte vara en fråga om att särskilja läraren ur kollegiet utan att verkligen slå sig samman och bidra till att läraren kan, vill och vågar.

Vi måste också ta hand om den rädsla som lärare känner men inte visar. Vi måste också ta hand om den skam lärare känner då de inte tror sig värda något. Vi måste stärka oss och den processen är lång och mödosam. År av nednötande, år av besvikelser, år av tystnad har gjort något med oss. Vi måste också hjälpas åt att låta känslorna finnas. Det är när de får yttras utan att de värderas som förändring kan ske.

 

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

4 svar på Vem skiljer lärare från lärare? God lärare, dålig lärare?

  1. Jan Lenander skriver:

    Jag har haft ganska många inlägg om fördelen med att lärare är olika och prioriterar olika och det är som en revolution mot den tvångströja som lagts över skolan. För mig så är ”belys inte ur känslan av brist” ett förlösande uttalande. Det är så klart att vi måste kritisera det som är fel men tänk så ofta vi kan visa på möjligheterna bortom kritiken. Vi ska så klart berömma andras häftiga spännande nya saker men kanske själva inspireras till att göra något helt annat.

  2. Jan Lenander skriver:

    Det spelar stor roll om lärare gör rätt eller fel och alla lärare måste ständigt utveckla sig men däremot finns det lite av generella rätt eller fel som gäller alla lärare. Du Bertil har på ett föredömligt sätt visat hur lite av generaliserbara resultat skolforskningen ger. Med bättre forskningsmetoder kommer det säkert mer generella resultat som vi kan använda oss av men ett gemensamt recept för alla lärares undervisning är en total utopi.

    Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft, att lärare är olika är något vi ska bejaka och stötta för en bättre skola.

  3. mariann skriver:

    Tack Ann-Marie du beskriver något högst väsentligt i ditt brev riktat till Jan och andra! Du för fram ett flertal olika fokus områden för oss inom skolvärlden att verkligen ta tag i och även för Jan mfl.. Bristen som du beskriver finns även som en stor brist av Mod hos både den ene och den andre och för mig så är detta ditt brev en portion stort Mod -att uttala det som ofta råder,,, Allt Gott! Mariann/COMeducation

  4. Anne-Marie Körling skriver:

    Hej, tack för kommentarer och tankar. Jag tror också på det generaliserbara, men då måste vi tala, beskriva, utforska och undersöka. Det gör vi nog för lite i våra praktiker. Att våga berätta och inte genast dömas ut tror jag är viktigt. Det är de pedagogiska samtalen vi ska skapa och med innehåll ur forskning och vår egen praktik. Där ligger ett outforskat område för oss alla. A-M

Kommentarer är stängda.