Kära kollega!
Du var så tyst på det mötet igår. Jag vet att du har så mycket tankar om det som framfördes. Jag vet att du har idéer och andra åsikter än de som slås fast. Jag undrar lite över din tystnad. Om den kommer sig av att andra är högljudda. Att det som sägs gör dig liten. Att du tror att det du har att säga inte har något värde. Att du har fått en roll. Den som är på möten men inte gör så stort väsen av sig. De som brukar prata får talutrymmet. De har också fått en roll. Det slår mig att ingen riktigt lyssnar på dem heller. Jag undrar lite över tystnad och talutrymme bland oss kollegor. Hur lyssnar vi till varandra?
Kära kollega, jag vet att vi alla strävar efter att göra ett mycket gott arbete, du också!
Hej då,
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
