”Vi måste alltid komma ihåg att det finns alla slags föräldrar och alla slags barn, och mot den bakgrunden kan vi diskutera olikheterna utan att påstå att den ena sorten är bra och den andra dålig.”
skriver Donald W Winnicot i boken ”Ord till föräldrar” 1994.
Det finns, tänker jag, också alla slags lärare och alla slags elever, och mot den bakgrunden kan vi diskutera olikheterna utan att påstå att den ena sorten är bra och den andra dålig. Vi behöver i den pedagogiska diskussionen och inkludera det innehåll med vilken lärare och elever möts. Det är genom innehållet läraren och eleven blir till.
Donald W Winnicot skriver också om ”en mellanstation av tillgänglighet”. I skolan tänker jag att innehållet är den stationen, en station där vi möts, oavsett vilken bakgrund vi har eller vilken förmåga vi äger, så kan skolan ge eleverna en möjlighet att inkluderas i ämnet. Detta kräver att läraren på ett generöst sätt ger eleverna innehållet samt själv deltar i det med den energi och de frågor som möjliggör för eleverna att få delta där. I klassrummets – här och nusituationer – blir vi till genom det vi har i fokus. Det är en slags mellanstation där vi inte kategoriserar elever som den eller den där eleven utan att vi är där eleverna är och tillsammans med det vi lär ihop. I en slags mellanstation som kan utvecklas till att bli en alldeles egen station med ett alldeles unikt innehåll för var och en av oss.
Det skolan kan ge och det lärare och elever möts i då vi lär tillsammans.
Jag märker att vi gjort parallella reflektioner i ämnet mötesplats, fokus och innehåll. Intressant! Delar mina två tankesprång här!
https://lararskapande.wordpress.com/2015/02/25/sjuk/
https://lararskapande.wordpress.com/2015/02/22/motesplats/