”Jag tror att det finns mycket att ta upp av vad människor känner, tänker och gör och att man kan använda detta som utgångspunkt för diskussion eller undervisning i syfte att skapa ökad insikt. På detta sätt kan man ge information utan att undergräva självförtroendet hos den som lyssnar. De som bedriver undervisning på det här sättet måste förstås ha tillräcklig kunskap och också inse när de faktiskt inte vet.”
Detta skriver Donald W Winnicot i sin bok ”Ord till föräldrar” 1994. Detta med anledning av att han talar i radio och att han vänder sig mot anslaget att påstå något som sedan ger den som lyssnar skuldkänslor och upplever sig som ”dålig”.
Winnicot skriver:
”Om mammor blir tillsagda att göra det ena eller det andra, blir de snart förvirrade, och – vilket är allra viktigast – förlorar kontakten med sin egen förmåga att handla utan att veta exakt vad som är rätt och vad som är fel. Det händer alltför lätt att de känner sig inkompetenta. /… / Tänkandet kan komma in efteråt, och när människor funderar över problem är det vår uppgift att hjälpa dem. Vi kan diskutera med dem vad det är för sorts problem de ställs inför, vad det är de gör och vilka effekter de väntar sig av sina handlingar. Detta behöver inte vara samma sak som att tala om för dem vad de ska göra.”
Mina tankar går till professionen lärare. Många av skolans problem definieras utifrån och visas genom staplar och jämförelser. Det är mycket lätt att känna att man inte själv räcker till eller har kunskap om det som sägs. Man tystnar i skam och osäkerhet. Denna osäkerhet lägger sig över det man kan och det man gör i klassrummet och då läraren i all hast får definiera problem kommer dessa ofta att handla om en elev läraren känner utmanar läraren i så pass hög grad att läraren känner sig sämre och inte bättre. Bara eleven den och den inte är där så fungerar undervisningen. Läraren behöver komma åt sina intuitiva handlingar och också få uttrycka det som läraren känner, tänker och funderar kring rörande sin undervisning. Inte genom att modellerna är andras utan att få tag i den inre stämman och därmed utveckla professionen genom den.
Källa: Winnicot, Donald W; Ord till föräldrar, Natur och Kultur, 1994