Det var min födelsedag.
I tider av covid-19.
Ensamheten kändes därför mindre ensam. Jag är mer för mig själv. Det är inte ensamt. Men nu är det egna livet utan sociala krav eller förväntningar. Jag trivs där jag är. Med mig själv och det jag gör. Njuter av kaffet och lär mig att uppskatta varje morgonkopp lite extra. Men födelsedagen är ändå födelsedagen. Jag borde skriva ”och”. Språket avslöjar mig. Det är lite ensamt att inte fira sin födelsedag i gemenskap med andra.
Systern ringer och säger att hon vill komma. Kan jag? frågar hon. När jag säger javisst så skriver hon att hon kommer med semla. Semlorna! Det bästa jag vet. Så fint tänker jag. Hon vet att jag gillar semlor.
När jag öppnar dörren står min syster där. Hon har tappat semlorna. Ramlat lite över dem. I platsfönstret in till semlorna ser jag grädden lite överallt, mandelmassan stänkt upp och kletat ner det mesta. Locken till semlorna är nedtryckta i bullarna. Men jag älskar sånt. Jag tycker om gesten. Det är vad det är. Gåvan är inte semlorna. Gåvan är att vilja ge semlor tänker jag. Jag skrattar gott åt de här semlorna. De jag försökte återskapa medan systern torkade sina tårar. För hon var ledsen. Vi fikade gott och åt av semlorna. Alla ingredienser fanns ju där. Födelsedagen firar.
Jag sa till min syster. Det är som åsnan Ior när han fyller år i boken om Nalle Puh. Han, dysterkvisten, får besök av Nasse och Nalle Puh. Nasse hade en ballong att ge. Nalle Puh hade tagit med sig en burk honung. På vägen lyckas Nasse ramla över sin ballong. Nalle Puh får känningar från magen och så försvinner honungen. Men det är ändå en ballong och en burk som har innehållit honung som nu är gåvan Ior får. Nasse kommer först fram för att överraska Ior:
”Thank you, Piglet” said Eeyore. You don’t mind my asking, ”he went on, ”but what colour was this ballon when it – when it was a balloon?
”Red”
”I just wondered … Red”, he murmured to himself. My favourite colour … How bid was it?”
”About as big as me.”
I just wondered … About as big as Piglet” he said to himself sadly. ”My favourite size. Well. Well.
Snart dyker Nalle Puh upp. Han ger sin fina burk. En användbar sådan. Helt ovetande om vad som hänt med Nasses ballong är han. Ior säger att burken är bra för hans ballong. Nalle Puh säger att ballonger är för stora för den praktiska burken.
When Eeyore saw the pot, he became white excited.
”Why!” he said. I believe my Balloon will just go inte that Pot!”
”Oh, no, Eeyore”, said Pooh. ”Balloons are much too big to go into Pots. What you do with a balloon is, you hold the balloon …
”Not mine,” said Eeyore proudly. Looke, Piglet!”
And as Piglet looked sorrowfully around, Eeyore picket the balloon up with his teeth, and placed it carefully in the pot; picked it our and put it on the ground; and then picket it up again and put it carefully back.
”So it does” said Pooh. ”It goes in!”
So it does! said Piglet. ”And it comes out!”
Det slutar lyckligt för Ior. Han har sin ballongrest och sin burk. När Nasse och Nalle Puh lämnar Ior för sig själv är Ior upptagen med att lägga i och ta ut sin lilla trasa till ballong. Han är så lycklig som bara han kan vara.
Jag har aldrig tänkt på den berättelse jag tycker mig kunna utan och innan. Den om Nalle Puh. Plötsligt över en trasig semla kommer den till mig. Som en spegel är den. Jag äter min semla med den glädje som bara någon som fått en semla kan göra. Jag ler mot min syster. Har fått henne att skratta. Det gör något med hjärtat. Hon är här. Jag är här. Vi är tillsammans.
Hej HOPP
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
