En lärare är viktig.
Det märks inte minst då en lärare slutar på en skola och avslutar sitt arbete i en klass. Eleverna tyr sig till sin lärare. Och olika är barns sätt att knyta an. Anknytning är en sak att utbilda sig i som lärare. Vi har olika mönster av anknytning. Också läraren har det. Också läraren kan ha svårt att släppa taget. Andra blir arga och tar avstånd när de får veta att tiden ihop snart är över. En lärare måste förstå att det inte är känslor som man kan rå över utan eleverna måste få hjälp och stöd att skapa ett hej då och avsluta en relation. Även om läraren säger att ”Jag kommer tillbaka och hälsar på” så är det inte samma relation till eleverna som den läraren tidigare hade. Inte heller är det helt sant att läraren kommer tillbaka. Men man säger så för att skydda sig själv och de känslor man har och de man möter hos eleverna. Svårast är det med elever som inte tycks bry sig alls. Oftast är de dem man ska värna lite extra. Vara vuxen deras attityd. Inte låta sig luras och tro att man inte betyder något.
Ett avslut måste planeras och implementeras. Inte för lång tid innan men heller inte för kort. Det viktiga är att processen får utrymme och att elevernas känslor kan bemötas. Vi tränas i avslut. För några är det inte så farligt. För andra är det just farligt och världen blir otrygg.
Jag återkommer i frågan.
Värna måndagens möte med eleverna.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
