Idag var jag litterära Ior – en slags textrörelse

Litteratur ger spår, inte bara sätter spår utan skapar plötsliga spår som från ingenstans. Texten kommer tillbaka och läser upp sig själv inom mig. Och jag tackar för att jag fått dessa vänner. Som litet undrade jag alltid varför ingen förstod Ior, åsnan som inte alls blev ledsen över att hans presenter liksom tog slut innan han fick dem. Nasse vars fina ballong hann gå sönder och bli en liten trasa och honungen som Nalle Puh skulle skänka sin vän gjorde sig påmind under vägen dit och att Nalle Puh kände sig väldigt hungrig och ville smaka av den lite … och kunde inte hindra sig utan åt upp alltsammans. Kvar blev burken. Det är det där med burken.

Idag kom ett paket. Innehållet vackert. Men kartongen… bara den. Välgjord. Med vackra bokstäver på. Sirligt skrivet. Kartongen i ovanlig form. Den! Och då tänkte jag på Ior, min litterära vän. Jag fattar vad en burk och en ballong kan betyda. Jag sitter här med min låda. Lägger saker i den.