Om biblioteken och samhällets bokhyllor!

Ja, rapporten är beklämmande. Den som lärarstiftelsen publicerat.

Det bekymrar mig att vi så ensidigt talar om föräldrarnas bokhyllor som förklaringar till hur det går för barn i skolorna. Vi lägger börda på individen men ser inte längre än näsan räcker. Allt ska falla på den enskilde. Om samhället inte ger barn bokhyllor hur sjutton ska de då begripa att det där med böcker är något för alla. Skolan ska också utjämna skillnader och försöker så gott det går att ge en likvärdig undervisning till alla skolans elever. Det är gott att det är så men om skolan då inte har ett skolbibliotek och en anställd skol-bibliotekarie är det knappast möjligt att tala om likvärdighet.

Det är drabbade att själva läsandet ska möjliggöras av hemmen och när inte bokhyllorna därhemma är välfyllda med det som anses bra att läsa så drabbar det eleven som ska växa upp i samhället och en nyfiken  läsare. Jag är så innerligt trött på samtalet om föräldrarna, om hemförhållanden, om bristerna vi säger att hemmen har eller förtjänsterna  för den delen.

När barn kommer till skolan ska de få möta samhällets bokhyllor och i skolan få läsa sig rika och nyfikna.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling 

Det här inlägget postades i Ansvaret, Bibliotek/Skolbibliotek, Om jag vore rektor, Pedagogiska miljöer, Skolrättigheter, Väck läshungern, Värdegrunden. Bokmärk permalänken.