Skogen sa:
– Kom du. Sitt på den varma stenen. Den lämnade inlandsisen efter sig. Den är len. Känn den.
Skogen sa:
– Inget krävs av dig. Låt din sorg vila ut i grönskan och se den döda stammen. Skrik dina tårar över gammelmossan.
Skogen sa:
– Vi minns dig. I snön dina steg. Denna sommardag liknar också sommardagen för fem år sedan. Du gick här och vi är kvar.
Jag gick in i skogen.
Allt glömde jag bakom mig.
AnneMarie Körling