Jag läser DNjobb denna morgon. Jag följer de artiklar som handlar om ledarskap. Idag intervjuas en ledare om ”Konsten att motivera på rätt sätt” under DN-fliken Jobb och Karriär:
Kortfattat:
- människor drivs av olika saker och motiveras också av olika saker
- belöningar bör utgå från mottagaren snarare än avsändaren
- en slags belöning för en person – kan vara rena mardrömmen för någon annan
- de flesta motiveras av att bli sedda
- det är inte värdet i belöningen i sig utan uppmärksamheten som belönar
- uppmärksamheten riktas mot det som utförts och inte till person
Jag tänker:
Detta att bli sedd. Detta att få uppmärksamhet. Detta att få framlyft det man gjort och inte den man är. Det är stora pedagogiska frågeställningar. Jag tänker alltid – att utveckla mitt seende, bekräfta det jag ser och utveckla mitt förhållningssätt så att elever upplever sig sedda. Det finns många sätt att göra det på. Det absolut viktigaste är att utveckla en relation som inte polariserar – alltså jag-dom, eller läraren och eleverna, utan utveckla klassrummet till ett kollektivt vi. I detta vi ingår läraren som en aktiv del. Lika stor aktiv del som de andra i detta vi, eleverna. Om läraren sedan utvecklar sin förmåga att se, bekräfta och utveckla uppnår vi både motivation, bekräftelse och lärande.
Det lilla barnet föds till en kommunikatör. Det är alltid, ALLTID, vi vuxna som skapar förutsättningarna för den lilla att utvecklas i den gemenskapen där vi ser, hör, samspelar och förstår det vi ser, hör och samspelar med på rätt sätt. Det är de pedagogiska tankegångarna jag får då jag läser min morgontidning idag.
Anne-Marie