Ola Larsmo: Om ordens rätt

Postat den 04/10/2015 av Anne-Marie Körling

Läser en krönika av Ola Larsmo i DN 4 oktober 2015. Jag citerar:

”Den viktiga litteraturen står vakt för ordens rätt att betyda mer än en sak, försvarar deras egenskap av att vara mångtydiga och därmed fria.”


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ord och begrepp – ta bara ordet gaffel
  2. Stolta skolungar – och med all rätt
  3. Min son lånar böcker
Publicerat i Litteratur och läsning | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Ola Larsmo: Om ordens rätt

Läsambassadör 2015-2017

Postat den 30/09/2015 av Anne-Marie Körling

 

_p_Läsambassadör_Kulturrådet_2015-09-10_041_print

 

 

Jag har fått uppdraget att verka som läsambassadör under perioden 2015-2017.

Jag vill tacka mina företrädare Johan Unenge och Johanna Lindbäck. Den första oktober 2015 tillträder jag.  Jag ser fram emot de kommande två åren och ska göra mitt bästa för att de blir innehållsrika, angelägna och hoppfulla. Uppdraget är på deltid. Jag kommer alltså ha fortsatta uppdrag för skolan, modells undervisning, beskriva hur vi kan bygga undervisning, klassrumsmiljöer och relationer när vi lär oss tillsammans.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Innehållsrika jag”
  2. Uppmaning: Se dig själv som läsambassadör!
  3. En liten läshälsning
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 3 kommentarer

Läslov – läsandets lov

Postat den 27/09/2015 av Anne-Marie Körling

P1090870

”Årets skönaste, mest spännande, roligaste, fetaste, coolaste, knäppaste, häftigaste, tyngsta, smartaste, fräckaste, konstigaste, grymmaste, sjukaste, bästa, läskigaste och härligaste vecka.”

www.läslov.se

Ett nätverk för, för, för läsningen!

Läsandets lov.  Gör inte uppgifter av denna underbara vecka!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Jag är i mina böcker och bekantar mig…
  2. Förälskad i UR och sagorna!
  3. Prata läslov och lova läsandets fortsättning
Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Läslov – läsandets lov

Att läsa: Upptagen och självupptagen

Postat den 23/09/2015 av Anne-Marie Körling

Läsutveckling

Jag äter frukost på ett hotell. Känner mig ensam. Ensamheten gör mig medveten om mig själv. Denna självmedvetenhet. Sitter kläderna som de ska? Märks det att jag är ensam? Jag tar på mig en min av säkerhet. Men så säker känner jag mig inte. Det skrattar från borden intill. Man talar engelska. Kostymer och slipsar. Ägg och kaffe. Jag sitter en bit ifrån.

Har boken med mig. Funderar över om det går att läsa fast musiken är på. Men jag vill in i boken. Lämna det självupptagna och bli upptagen i boken. Jag läser fyra kapitel. En värld att dela och kliva in i. En sandvarg, en flicka och en värld som är lagom stor. Jag lämnar mig själv. Vandrar in i berättelsen. Hotelljuden försvinner och ersätts av vattnet som slår och de existensiella frågorna som kan delas blir mina där jag sitter. Jag är inte längre ensam. Inte heller är jag upptagen av att tänka om mig själv. Jag läser mig in i gemenskapen. Och kaffet piggar upp och orden likaså. Ibland är det så att läsa. Man glömmer sig själv för en stund. Man upptas av något gemensamt. Det självupptagna puttas ut i marginalen. Försvinner som allt annat brus som också gör det.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Upptagen av färgen på boken – om att inte kunna läsa
  2. Krönika – att kunna läsa och att inte kunna läsa
  3. Att läsa pedagogisk litteratur och att läsa om igen
Publicerat i Litteratur och läsning | Etiketter , | 2 kommentarer

Att inte vara med och innan man fanns

Postat den 22/09/2015 av Anne-Marie Körling

P1300086

Att finnas men förstå att man inte har funnits. Denna gåta. Var fanns man innan man inte fanns. Lika obegriplig som när man levt och sedan inte längre finns. Barn undrar över de här frågorna. De löser dem också.

– Jag var bakom er fast ni inte hade såna ögon att se med. Men jag fanns faktiskt ändå, och följde med bakom er. Jag fanns.

Så berättade en liten en. I boken finns de här frågorna också. I Sandvargen av Åsa Lind finns många existensiella frågor. Och frågorna har inga svar. De svaren man ger och skapar får tjänstgöra lösningar. Det är fint att läsa om hur andra tänker. Boken kan ge oss de andras tankar:

”- Jamen, det var ju innan du fanns, sa pappa.

Innan hon fanns? Zackarina tittade noga på fotografiet. Ett tält och två cyklar. Skog och himmel och regn. Två som var glada, men ingen Zackarina, för hon var den som inte fanns.

Fanns ingenstans, tänkte hon och kände sig underligt ensam. Men sedan kom hon på en sak och skrattade till.

– Jomen, lite fanns jag väl i alla fall, sa hon. Jag låg ju i mammas mage, har du glömt det?

– Nä, men cykelsemestern var före det, sa pappa. Flera år innan.

– Men var var jag då, då? undrade Zackarina. Innan jag låg i magen?”

Det är knepiga frågor. Frågor som gör oss gemensamma. Vi kan inte ge svar för vi vet inte. Vi ger svar för vi vill skapa mindre avstånd till det obegripliga.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att lära med hjärna och hjärta
  2. Att lösa det svåra genom att inte vara i konflikten
  3. ”Var fanns du innan du föddes?”
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Att inte vara med och innan man fanns

Dataspel och bokläsning

Postat den 22/09/2015 av Anne-Marie Körling

P1300350

 

 

 

 

 

 

 

Vi problematiserar ofta för eller emot, antingen eller. Det gör oss till antagonister. Mot dataspelen. För boken. Mot boken. För dataspelen. I skolan tänker jag att boken kan betyda något för dataspelen. Vi talade om det mina elever och jag. Behovet av att kunna tänka som den andre behövs i de flesta spel. I boken får du tänka som en annan. Boken kan ge dig strategier som du behöver för ditt dataspel, sa jag. Men utan att veta om det var sant. Vilka frågade eleven. Ja, du… kanske du kan berätta för mig. Läs en bok och berätta om vad du kan låna av boken.

Eleven gick med på detta. Läste boken. Kom fram till att det vore roligt att göra ett dataspel av boken. Frågade efter en ny bok. Fortsatte spela dataspel. Läste likaså. Inte antingen eller. Både och. Eleven frågade också efter engelska böcker. För att skriva roligare meddelanden till spelarna. Läste en engelsk bok. Fastnade i innehållet. Läste.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läsmotstånd och läsnyfikenhet
  2. Pojkar läser och det är som det ska
  3. Den publikt läsande läraren
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Dataspel och bokläsning

Läsa för att få en pappa

Postat den 22/09/2015 av Anne-Marie Körling

Körling ritar 2010

Jag var en aning för liten då min pappa dog. Sju år var jag. Hade precis lärt mig läsa. En värld öppnade sig. En annan värld stängdes. Och barns sorg är randig. Sorgen efter en förälder som för alltid är borta är ofantligt obegriplig. Som barn förstår man inte att en pappa, en mamma kan försvinna. En kurragömmalek som aldrig någonsin avslutas. Den som är borta är borta.

Jag läste som barn. Tittade i bilderböcker. Lärde mig om pappor. Fick låna en pappa av en litterär figur. Astrid Lindgrens pappor gick att låna. Då de levde ut sina känsloliv så var de väldigt levande. Så kunde en pappa vara. Så kan en pappa vara.

Tystnaden kring en död person kan ibland bli så öronbedövande högljudd. Det talas inte om pappan. Om nätterna kommer drömmarna som berättar om pappan, ibland mardrömmarna, ibland saknadsdrömmarna. När man växer upp utan en förälder växer man upp med frågan om vilken pappa man skulle ha när man är femton och möter andra pappor i kompisarnas. De som satte stenhårda gränser och sa att klockan elva är du minsann hemma.

Mina barn har ingen morfar. Ibland läste vi om morfar. Vi adopterade några bra morfäder ur litteraturen också. Skalle-Per var en slags morfar. Litteraturen berättar om det vi saknade. Vi tog en morfar ur boken.

Idag läser jag Ulf Starks bok ”En liten bok om kärlek”. Där finns pappan med. Pappan som finns men inte finns på plats. Den bortresta pappan. Och längtan efter pappan. Den känner jag igen:

”-Ja, snart är det jul, sa Oskar. Vad önskar du dig i julklapp?

– Pappa, sa jag.” 

Läs vidare i Ulf Stark: En liten bok om kärlek. Illustrationerna har Ida Björs skapat. Små konstverk i sig. Boken kom ut 2015. Men tiden i den är en annan. Samtidigt är den samma tid som min tid.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det faktiska med siffror: att åskådliggöra för ett barn med sorg
  2. Skillnaderna – eleven beter sig annorlunda
  3. Att läsa är att få stänga av allt annat
Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Läsa för att få en pappa