Skolan har ett tydligt fostransuppdrag. Vårt fostransansvar är ett samhällsuppdrag. Men vi missförstår fostransuppdraget med ordning och reda. Fostran handlar mycket lite om ordningsregler – mer om samspel mellan människor, regleringar som äger rum i mellanmänskliga möten. Och det är i en annan människas närvaro och kring något att göra och samspela kring som fostransuppdraget ställs på sin spets. Vem är jag? Hur blir jag till? Vem är du? Hur blir vi till?
Fostran är ett mycket obehagligt ord då det åläggs någon att fostra och någon att vara objekt för denna fostran. Det är subtilare än så!
För att förvalta fostransuppdraget bör detta ingå som en del i allt det vi gör tillsammans. Det ställer krav på oss som tror oss förstå uppdraget. Det handlar inte om makt, det handlar inte om form. Det handlar om mig som människa. Och dig! Och det vi som skapas i våra möten. Det handlar om oss! Vi!
Och vi kan mycket väl gå många år tillbaka i tiden, hämta några visdomsord i ellen keys; Barnets Århundrade, 1912:
Emedan detta för mig är uppfostringskonstens A och O upprepar jag nu vad jag har redan sagt i början och i mitten; Sträva efter att lämna barnet ifred, att omedelbart ingripa så sällan som möjligt, att endast avlägsna råa och orena intryck. Men lägg all din vakenhet, all din kraft på att din egen personlighet och livet självt, med dess verklighet, enkelhet och nakenhet, bli barnets fostrare. (sid.43, del 2)
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag tackar för att du visar mig lite av Ellen Key, du har ju blivit jämförd med henne av t.ex. Mie. Då visste jag inte mycket om Ellen Key, mer än att namnet var mycket bekant, och har inte haft tid att läsa själv, men visst har ni likheter!
Jag blir så glad när du säger att fostran inte är = ordning och reda. Jag försöker möta mina elever, att verkligen förstå dem i deras handlingar. Jag försöker sätta mig in i deras situation och se hur den kan ha påverkat deras beteende, jag funderar över hur jag kan påverka situationen framöver. Jag ställer frågor, jag går inte in för att döma eller tillrättavisa. På längre sikt tror jag att det här kommer att ge mig stora vinster, och de elever jag fått möta i deras svårigheter och pratat med har jag också ofta fått ett mail till tack från deras föräldrar för att jag sett deras barn och lyssnat till dem. Min förhoppning är förstås att eleverna ska förstå vad som gått snett, varför det kan upplevas olika av olika personer och att vi alla är OK, men med olika perspektiv.
Mitt problem kan bli och är ibland de ordningsregler som finns (och de som inte finns officiellt), och kanske främst de lärare, föräldrar eller elever som förväntar sig att regler ska följas till varje pris. Fyrkantigheten som jag inte kan stå för. Vad gör jag med fyrkantigheten i ordningsregler som är ”demokratiskt” framtagna mellan elevråd/lärare/skolledning. Som (SO-)lärare måste jag ju ställa frågan ”Vilka är demos?”. Jag och mina elever var aldrig med i demos när reglerna skrevs, men nu ingår vi i reglerna. Vilken demokrati har egentligen eleverna, vilka ingår i elevrådet förutom eleverna, vem har ordets makt, vem kan styra deras åsikter? Hur balanseras elevernas röst i jämförelse med lärare/föräldrar/skolledning?
I en kurs jag läste nyligen riktade vi in ett grupparbete på att jämföra ordningsregler mellan skolor och vilka konsekvenser de kunde få. En skola utmärkte sig och hade inga ordningsregler, de hade istället tre riktlinjer (på’t ungefär och förkortat som nedan).
1. Var rädd om dig själv.
2. Var rädd om din kompis.
3. Var rädd om din skola.
Det var riktlinjer som öppnade upp för flexibilitet, eget ansvar, som krävde mer av pedagoger att se till helheten i en händelse i ett samtal med elever, mer av en sorts fostran jag kan stå för.
Hej – tack för långt och utförligt inlägg. Har du läst mina ordningsregler. Jag tror du kan söka dem på bloggen. Väldigt lika den skola du sett… Må gott och fortsätt att ge inslag här. Anne-Marie
Hej!
Jag har precis hittat din blogg och det är jag väldigt glad över. Jag sökte på Vygotskij och kom till dig! Jag arbetar som förskollärare och har fastnat för tre viktiga ord för förskolan. Omsorg, fostran och lärande, vad är vad i de situationer jag hamnar i? När använder jag fostran i mitt arbete, vad är omsorg? Är det att vara rädd om sig själv… att inte gå mitt pulkabacken eller är det fostran, att växa in i en social gemenskap där vissa regler finns för att lek ska fungera? Vad är eg lärande i pulkabacken? Tja… jag tyckte om de tre riktlinjerna och sättet de öppnar upp för samtal. De passar mig rätt bra… för ärligt talat, hur följs ordningsreglerna upp när de bryts mot?
Pingback: Demokratiuppdraget | HERO – the coach
Pingback: Lite mindre föräldraansvar om jag får be