Prata läsning med ett barn

Postat den 16/02/2011 av Anne-Marie Körling

Jag hade den stora förmånen att tala läsning med ett barn igår. Jo, barnet läste högt och uttryckte orden så innerligt och väl. Jag tänkte att detta barn var en god läsare och på väg in i böckernas världar med alla sina egna tankar och funderingar.

Vi talade läsning på ett allvarligt sätt. Barnet engagerade sig i samtalet och fick upp ögonen för sin förmåga. Jag var tvungen att ställa frågan:

– Hur vet din lärare om din läsförmåga?

OCh eleven svarade att eleven inte visste. ”för i klassen läser vi tyst”. Och jag var tvungen att fråga igen: ”Lyssnar någon på dig?”.

– Men jag sa ju att vi läser tyst!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Frågor om elevernas läsning
  2. Dagens viktigaste fråga:Vad är ett barn?
  3. När läsning väljs bort – ett elevperspektiv
Det här inlägget postades i Litteratur och läsning, Styrdokumenten, Svenska, Svenskämnet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Prata läsning med ett barn

  1. Maria skriver:
    16/02/2011 kl. 8:30 e m

    Visst är det viktigt med att läsa högt också och det ska vi till att börja med i mindre läsgrupper, både i svenska och på engelska. Men jag funderar över en sak. Jag har en elev i min klass som har gått större delen av sitt liv i engelska skolor, i Sverige och utomlands. När han läser högt går det mycket knackigt, men samtidigt ser jag honom läsa kapitelböcker på svenska under tyst läsning. När det gjordes LUS, fick han relativt låga poäng.. men jag bad honom att läsa en engelsk text högt, där var flytet mycket bättre. Under ett samtal med mamman (sonen uteblev tyvärr från mötet pga trafik), så diskuterade vi läsningen. Jag hade svårt att säga att pojken skulle ha lässvårigheter, utan tror att det handlar mer om en ovana att läsa högt på svenska, samtidigt låg LUS lägre än förväntat. Jag är rädd för att ett LUS poäng ska få pojken att känna sig som en dålig läsare och att det ska hämma hans utveckling. Hur du/ni lärare avvägningen när det gäller elever med andra modersmål än svenska (vår skola har ovanligt få sådana elever)? Är läsförståelsetest kanske ett bättre alternativ än just högläsning för att värdera läsförmåga i det fallet? / Maria

  2. Lina *Rahm Hallberg skriver:
    24/02/2011 kl. 10:47 f m

    Visst är det en förmån att få lyssna till dom läsa! Önskar jag kunde minnas känslan när jag läste mina första ord och förstod att jag läste!
    I vår lilla klass uppmuntrar vi ”mummelläsning”! Jag säger att jag älskar läsning och vill kunna dyka in i deras bok ibland och bara få höra en liten snutt och då är det så bra om dom ”mummelläser” för då hör ju jag !
    Tyst läsning är för dom som har sådant ”flyt” att dom kan använda sin läsning till njutning eller faktasök.

Kommentarer är stängda.