Dagens viktigaste fråga:Vad är ett barn?

Att ställa sig dessa viktiga frågor dagligdags; Vad är ett barn? Hur ser jag barnet? Hur förhåller jag mig till barnet? Vem är jag för barnet?

Jag lyfte frågan på mitt facebook. Fick detta svar:

Ja, du, har varit på utvecklingssamtal för Dxxxx, 5 1/2. Han måste nu lära sig att sitta stilla och fokusera istället för att springa omkring och leka, ”vara i sin egen värld”, som dom uttrycker det på Dagis. Kan känna sorg över att han redan måste lära sig vara tyst och sitta still….
Skall man inte få leva ut sina drömmar och sin fantasi när man är barn, hur ”barnsligt” det än är.

Anne-Marie
Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Pedagogiska miljöer, Värdegrunden. Bokmärk permalänken.

3 svar på Dagens viktigaste fråga:Vad är ett barn?

  1. sspirit skriver:

    Ja, det är och det förblir DAGIS när man har och framför en sådant syn på barnen.
    FÖRSKOLAN kräver annat av pedagogerna.Om det nu är pedagoger de som jobbar på förskolan.
    Förskolans uppdrag bygger på inlärning genom barnens lek och trivsel. Hur vi genomför uppdraget och vem och vad gör vad för att genomföra uppdraget är ett debatt i sig.

    Men i relation till förskolans finns en del spontana reflektionsfrågor som skall lyftas fram:

    – Vad har vi som jobbar på förskolan för syn på barnen under 3 årsåldern.Efter 3 årsåldern?
    – Vad har föräldrarna för syn på barnen under 3 årsåldern. Efter 3 årsålder?
    – Vad har ledningen och politikerna för syn på barnen i dessa ålder( 1-3,3-5)?
    – Vad har skolan för syn för förskolans verksamhet?

    Alla dessa frågor och många andra leder till en större, djupare fråga:Varför behöver vi en pedagogisk verksamhet för barn under 6 år?

    Jag tycker att synen på barnen som vuxenvärlden har bygger rätt mycket på vad det förväntas av de sedan små åren.Skall barnen anpassas till vår vuxna värld eller vuxna skall anpassas till barnens värld? Vad har vi för alternativ?

    P.S. Jag tror inte på anpassning av människor till människor.Människor skall vara deltagare i en enda värld, oavsett vilken ålder de har.

  2. Plura skriver:

    Barn är omedelbart underbara här och nu.

    Och som vuxen kan man ju själv drömma sig bort till bakgården på 50-talet när man som grabb gick och drömde. Hur en mur kunde bli en gata eller motorväg för leksaksbilarna eller där dungen blev ett hemligt rum som bara vi ungar hade tillträde till för att leka mamma, pappa, barn.

    Låt barn drömma som mycket de kan. Tidsnog kommer vardagen att krypa på med vad allt det innebär.

    Några minnen att vara barn från Plura.

  3. mie skriver:

    sspirit gör ett riktigt spännande PS i sin kommentar. Faktum är att människor,oavsett ålder, skall vara deltagare i en enda värld. Men detta är en vision vill jag påstå. Som världen ser ut idag så måste vi anpassa oss efter varandra. Numera lever vi i ett mångkulturellt samhälle och det behöver väl knappast ordas om vem som får anpassa sej till vad/vem.Och så kommer det att förbli. Minoriteten är alltid en minoritet.
    Vad skolan har för syn på förskolans verksamhet råder delad mening om. Hur många vet hur förskolan arbetar. Eftersom jag har många års erfarenhet i förskolan så har jag gm åren mött lärare som tycker att förskolan har lägre status än SKOLAN för i frsk. leker man ju enbart. Den så betydelsefulllt fundamentala leken, där vi lär oss livets sociala regler,är en helt och hållet okänd värld för många läarae.
    (Varför har vi olika benämningar om lärare och lärare, skola och förskola.Och hur kan man överhuvudtaget kalla en förskoleklass för Nollan?)
    Som det nu ser ut i skolvärlden så måste ett barn anpassa sej till en stillasittande skoltillvaro. Det är beklämmande att när ett barn blir 7 år då skall man vara färdigväxt för att kunna sitta stilla.Barn,ungdomar och vuxna behöver röra på sej. Jag är inte alldeles säker på att hela förskoleenheten vet värdet av rörelse. Av stor vikt är den vuxnes inställning till lek och rörelse. De vuxna har skyldighet att sätta sin egen kropp i ”rotation”. Som vuxen skall vi agera som goda förebilder. Barn gör som vuxna gör.
    För många lärae är det förenat med stort besvär att vara ”rastvakt”. Varför?.
    Jag sticker ut hakan. Kanske gick jag utanför gränsen av Anne-Maries blogginlägg. Med åren har jag förstått hur betydelsefulla förskoleåren är i ett liv. En förskola som stimulerar varje barns behov i den individuella utvecklingsfasen.Min dröm är att samtliga blivande pedagoger skall ha FÖRSKOLEPEDAGOGIKEN SOM GRUND och att VARJE PEDAGOG SKALL INSE ATT DET INTE FINNS GENVÄGAR I BARNS UTVECKLING. BARN BEHÖVER TID OCH RUM FÖR RÖRELSE.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.