Ärligt talat tänker jag att vi lärare ska äga läroplanens text. Vi ska bära kursplanerna i vår pedagogiska verksamhet. Inte snäva in på elevernas möjligheter, textrörliga förhållningssätt, gränsöverskridande lärande eller tanken att vi kanske faktiskt lär oss mer än det vi är skyldiga att lära oss, vi kanske når längre än vad årskursen presenterar. Jag tänker att vi kan inte kräva av eleverna att de är så målinriktade att de inte lär sig eller får kunna det de kan, dra paralleller till andra ämnen och andra områden. Vi får inte bli slavar kring genomförandet av Lgr 11. Däremot måste vi verkligen fullt ut äga läroplanen, ha den gemensamt, diskutera ur den men följa det som verkligen äger rum hos eleverna av arbete, tankar och gränsöverskridande till andra ämnen.
Rådet är att följa läroplanen, äga innehållet och ha den gemensamt. Genom denna kunskap och gemenskap kan vi sedan följa elevernas lärande, det mer fria och det mer elevnära. Läroplanen blir så lätt en piska för läraren och den stress som det innebär för läraren påverkar också elevernas lärande.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Sant sagt. Håller helt med om att läroplanen ska vara den som råder över arbetet – FÖRSTÅS- men anser att det är upp till varje lärare att avgöra HUR. Det har t.sx. blivite alldeles för mycket fokus på hur man ska skriva en LPP …. planerat har vi väl alltid gjort. Anser att det är helt upp till varje lärare hur man skriver sin planering, bara man har den förankrat i läroplanen. Skulle mycket hellre fokusera på vad det centrala innehållet eg, betyder, och framförallt på den förvirrande bedömningen.