Här är en hiss-skylt (jag blir tvungen att skiljeteckenmarkera detta ord för det blir fult utan bindestrecket, titta själv: hisskylt), Jag har satt ord på något som vi redan kan se (själva hiss-skylten ser ni här intill och jag undrar så varför den kvinnliga gestalten är delvis bortraderad) och då kanske ni tänker (vilket jag givetvis hoppas att ni gör) varför hon (ersättningsord för Anne-Marie) har med denna i sin blogg idag. (kanske det skulle ha varit ett frågetecken bakom idag, nu valde jag punkt men funderar i banorna om det inte var så att jag skrev en fråga).
Jag tänker (aha kanske ni tänker – nu kommer hon till sak! Såg ni det befriande utropstecknet jag lade till där – om man kommer till sak efter att ha varit långrandig är det ju jätteskönt att få utropa en slags lättnad – hon, jag har ju redan talat om att det ersätter Anne-Marie, är på väg att komma till sak!) att det är mycket vi gör då vi skriver (jag tuggar på en låtsaspenna och pillar på stearinet på de tända ljusen) och så är det nog (snälla rara kan du inte vara mer koncis? Det där var en fråga jag ställde till mig själv, inte till någon stackars läsare).
Det är bara det – att jag gillar inte att man raderar bort (även om jag borde radera hela det här inlägget så bär det emot för något vill jag som skriver gestalta trots allt!)! Det som raderas bort har också en berättelse! (hi hi hi – jag kom till sak till slut. Jag låter inte mina elever radera!). Anne-Marie (nu använde jag mitt namn istället för ersättningsordet hon, det betyder en slags anmärkning och en påminnelse om vem som är hon ifall någon har glömt bort detta, nåväl, Anne-Marie nu har du satt ditt huvudbudskap – att eleverna inte ska radera bort sina skrivande tankar utan behålla dem kvar så att det blir synligt hur processen ser ut då eleverna skriver – det har du (nu talar jag till mig själv) skrivit i en parentes, menade du verkligen det?) var inte det sista ditt huvudbudskap? Jo, exakt!
Radera mindre i klassrummen med andra ord (skrivprocessen är större än det slutliga resultatet).
Anne-Marie,
som på ett lekande sätt åskådliggör det som sker då jag skriver! och jag är medveten om att inlägget är svårläst.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
=) Du håller inte skrivkurser för vuxna? Så roligt det skulle vara! tack för inspiration!
Hi hi hi! Du är så söt! Jag blir glad av dina gensvar här! Sitter som en upplyst en dag som denna. Lucia! A-M
Jag tänker vidare kring raderingar. När eleverna skriver på datorn i tex Word är oftast och alltid stavningskontrollen och grammatikkontrollen aktiverade. När eleven t ex glömmer bort att skriva stor bokstav efter punkt blir det automatiskt en stor bokstav så fort eleven trycker på mellanslagstangenten – Jag undrar om eleven hinner reflektera kring detta (det måste jag ta reda på imorgon).
Fördelarna med dessa funktioner är att eleverna funderar på varför det blir ett rött eller grönt streck under ord och meningar. De stannar till och det språkliga tänket blir synligt. Samtidigt försvinner ju den synliga processen då eleven ändrar direkt i det skrivna dokumentet.
Hmmm – det här behöver jag tänka mer på. Ska man ta bort funktionerna eller hjälper de mer än de ”stjälpe”?
Det där med ersättningsord är bra. Speciellt när man skriver spänningsromaner och inte vill avslöja vem som är skurken när man blandar in personen i fråga på ett tidigt stadium i romanen. Annars går spänningen förlorad.
Och förträffligheten med rött och grönt i World. Ambivalent ur ett elevperspektiv, men tycker som vuxen att det är bra. Under lättar för oss som ibland har svårt för stafning och gramatik i meningsbyggandet.
Det är också roligt att bara leka. Jag är lekande människa. Må gott Plura