Barn har rättigheter. Dessa är mänskliga. Att få ha sitt namn är en sådan rättighet. Att få en lärare som säger barnets namn korrekt, inte hittar på uttal, inte avrundar med ett eget smeknamn, utan uttalar barnets namn som barnet heter. Barnkonventionens artikel 3 handlar om barnets rätt till sitt namn.
Barn har också rätt att vara de barn de är. Samlingar utan innehåll är inte skola. Rösträtt är att alla ska få säga. Gråten som sitter i magen på en del syns hos andra. När barn gråter bör man som lärare undersöka vad och varför. Skam och skuld som hamnar hos elever hamnar alltid fel. Den skammen har inte hos eleven att göra. Läraren har hela ansvaret. De är vuxna som ansvarar för relationer. Barn, elever och unga människor visar oss hur vi vuxna är mot dem. Har vi misslyckats med att etablera relationer med barn kan det ha att göra med att vi inte uttalar deras namn korrekt, att vi inte ser deras vilja till samspel och gör gråten de gråter till något märkligt och … något som vi själva inte har med att göra.
Mina föreläsningar handlar bland annat om barnets rätt till sitt namn med ett djupt förankrat perspektiv om det mänskliga … och jag har fått lärare att gråta över hur vi använder namn i skolan. Och ja, jag blir upprörd när de mänskliga rättigheterna inte respekteras.