Var och när, hur och varför – Var är de pedagogiska samtalen?

Jag är rädd att jag får en slagsida på den här bloggen nu, men jag efterlyser de pedagogiska samtalen vid skolorna. Inte göra-samtalen utan tänka-utveckla-samtalen. Vi måste få till de här samtalen. Då jag besökte Nya  Zeeland deltog jag dagligdags i pedagogiska samtal vid den skolan jag utbildade mig i. I Sverige ser jag dem alldeles för sällan. Förlåt mig Sverige. Men jag längtar efter dem som en törstande i en öken.

De ord jag beskrivit här – ur kursplanen – förklara, analysera, argumentera och generalisera – gäller också oss lärare. Vi måste börja våga tycka, tänka, undra, fråga, pröva, förklara, analysera, argumentera och generalisera för att utveckla mer. Imorgon föreläser jag i Norge. Jag är en förmånstagare – jag sätter igång diskussioner, prövar teser, samtalar om dem och vågar göra det. Det är en förmån. På de sociala medierna har jag ett ständigt pedagogiskt samtal och kan välja och vraka mellan frågorna. Sociala nätverket mellan pedagoger här har varit oerhört viktigt för mig. Men när hinner vi med dem i skolan? Vi kan heller inte skylla på våra skolledningar – alla har ett personligt förhållande till sina elever och ett absolut uppdrag i styrdokumenten.

Imorgon skriver jag om orden förklara, analysera, argumentera och generalisera – då det gäller lärarnas möjligheter i den pedagogiska utvecklingen. Jag tror inte att jag blir särskilt älskad för det men det gör mig ingenting. Jag känner en slags pedagogisk sorg och jag tänker undersöka vad och hur jag kan komma över den.

Anne-Marie