Lärarens tidsbrist: Arbetet att få en häftapparat

Det är sällan vi pratar om all tid som går åt till det vi inte borde behöva lägga tid på. Jag minns när jag kom till en skola. Jag behövde en häftapparat. Jag frågade kollegorna om jag fick låna deras, och ja det fick jag, men de var angelägna om att jag lämnade den tillbaka omgående. En lärare behöver en häftapparat.

Jag saknade en häftapparat. Nu är det en enkel sak att ta med mig en hemifrån. Men eftersom jag satt igång den här cirkusen med häftapparaten ville jag följa processen. Detta var vad som hände. För min lilla undersökning daterade jag när jag behövde en häftapparat och att mitt behov orsakade en del oro hos mina kollegor. De ville inte förlora sin häftapparat. Senare kunde jag förstå deras oro:

• jag behövde en häftapparat
• jag började låna av mina kollegor
• mina kollegor vakade över sina häftapparater
• jag ville beställa en egen häftapparat
• en av kollegorna hjälpte mig att beställa
• vi var nu två kollegor som beställde en häftapparat
• vi mejlade iväg beställningen till samordnaren av beställningar
• det gick en vecka då samordnaren återkom till min kollega
• kollegan sökte upp mig: jag var tvungen att fylla i vilken färg jag önskade
• jag sa att det inte spelade någon roll – det var själva funktionen jag behövde
• kollegan skickade svaret till samordnaren
• efter några dagar kom ytterligare en fråga/påstående om häftapparaten – den var för dyr och jag måste beställa en billigare
• Kollegan kom och frågade mig – nu var det minst sagt besvärligt att hon hade fått stå för svar och kontakt – jag ursäktade mig – men nu var också kollegan intresserad av hur svårt och hur lång tid det kunde ta innan jag fick en häftapparat.
• Vi pratade lite om vad vi använder tiden till och jag sa att jag vill nog följa det här vägen ut.
• Jag sa också att jag kunde tänka mig att köpa en för egna pengar men jag ville följa gången
• Vi letade därför i katalogen efter en billigare häftapparat – skillnaden var 40 kronor – och fann en som vi inte trodde så mycket på, den var en aning för billig för att hålla för ett lärararbete
• Vi beställde den vi tvivlade på. Den kostade 29.90 samt moms.
• Vi skickade iväg vår order till samordnaren.
• Samordnaren skrev tillbaka och sa att nu såg det hela bra ut.
• Det gick en vecka.
• Det gick ytterligare en vecka.
• Jag lånade mina kollegors häftapparater.
• Jag fick min häftapparat efter sex veckor.
• Jag var mycket rädd om min häftapparat och förstod med ens varför kollegorna var så noga med att få tillbaka det de lånade ut.

Det här kan synas lite löjligt. Men inte sällan innehåller en lärares arbete också detta. Det är mycket praktiska hinder i en lärares arbete. Pennor till eleverna har inte kommit eller så har de kommit bort. Läraren väntar på nya pennor. Eleverna väntar också. Kopiatorn som går het på skolorna tröttnar lite då och då och lärare river håret och får hjärtklappning när det de behöver sitter fast i papperstrasslet. På en skola skola jag häfta ihop några saker inför ett möte. Av sex häftapparater saknades klamrar i fem.

Skåp i klassrummen borde vara fyllda av allehanda saker för det praktiska arbetet. Det är något som borde komma med varje klassrum. Olika storlekar papper, olika sorters pennor, linjaler och sudd, saxar och skrivböcker. Som vikarie kan man springa runt och leta istället för att planera undervisningen.

Det borde finnas en lista på varje skåp i klassrummet:

I detta skåp finns:

• papper
• pennor
• färgpennor
• häftapparat
• tejp
• lim
• kortlek
• tärningar
• A3papper
• A4papper
• A5papper
• osv …

Initialt kan detta tyckas vara en liten fråga. Men när man följer en lärares arbete så ser man snart att det inte är det. Det är vardagliga hinder, ett efter ett,  som försätter läraren i svårigheter och gör att läraren måste lösa små uppkomna problem. Dessa tar tid.

Hej HOPP skolan!
Anne-Marie Körling