Känsla av mening och gemenskap

En gemensam stol för flera men när vi sitter där kan vi ge olika perspektiv – vi ser från samma håll men mot olika horisonter. Låt oss samtala om dem, tänker Anne-Marie Körling. 

– Det är så roligt, sa en lärare som utbildar sig vidare.

Det var under arbetet med uppgifterna läraren uttryckte lusten att lära och att upptäcka. Den där viktiga lusten som när den upplevs sprids i rummet och är möjlig att låna av.

Låna av är något jag ofta talar om. Att låna koncentration av läraren. Att låna intresse av läraren. Att låna. Jag tänker ofta – Vad kan eleverna låna av mig? vilket sätter ljuset på mitt engagemang och min nyfikenhet. Jag vill att de ska kunna låna av min nyfikenhet och genom den uppleva min envishet. För jag är envis. Överger inte så enkelt ett innehåll eller för den delen relationen. Även om den prövas. Eleverna har olika perioder av att pröva hur lärarens relation till eleven kan påverkas och hur och om den håller.

Att lärare upplever mening och sammanhang är betydelsefullt för eleverna, för skolan och för det lärande som kommer av mötet mellan innehåll, lärare och elever. När läraren jag möter sitter med tanke och penna i uppgiften och samtalet skapar en känsla av att verkligen vara lärare så händer något. Borta är den där stressen för ett tag. Det skapas ett rum för reflektion och tankeverksamhet. Det är vad läraren behöver. Det är vad eleverna behöver.

Men frågan – vad kan man låna av mig som elev – är inte en enkel fråga. Också jag påverkas av miljö och stress. Jag vet att jag inte vill låna ut känslor av stress. Tvärtom vill jag låna ut av mitt lugn och min tilltro till det vi gör.

Det handlar om känslan av mening och gemenskap. Att leda in in innehåll och genom innehållet skapa gemenskap. Det är vad jag strävar för i alla de möten jag har med elever men också med lärare.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling