Det står överallt att barn har rättigheter men ändå så bockar vi av deras fel och felsöker i deras väsen.
Barns rättigheter betyder ett vuxet ansvar att behandla barn som människor.
Barns rättigheter är så självklara att vi vuxna utan tanke glömmer bort dem.
Också där barn inte är råder barnkonventionen.
Jag är vuxen alltså är jag ansvarig.
Den vuxnes läsförmågan kan mätas i omsättarhandlingarna.
Ansvar kan man inte dela.
Om barn yttrar sig på det sätt som barnet kan så har de yttrat sig.
Det är vuxna som förvaltar innehållet i barnkonventionen. Det ansvaret kan man orda mycket om.
Ett barn som far illa har tur om det finns läsansvariga vuxna.
Rättaktning och läsansvar hos varje vuxen läsare av barnkonventionen. Sedan är det omsättarhandlingar som visar det.
Barnens rätt har ingen klocka eller veckodag.
Om man delar ansvar för ett barn betyder det inte att man har halva ansvaret. Summan är större än så.
Barn ska inte behöva ta sin rätt utan ingå i en slags omsorgsrätt som de får helt naturligt.
Redan att tänka barns rätt är fel. Behöver vi dem finns det orsak till det. Svaren får sökas i vuxenvärlden.
Barns rättigheter är ett litet tunt häfte. Så försvinnande tunt. Man får ofta leta efter dokumentet.
Att kräva tystnad av barn kan vara att ett brott mot yttrandefriheten.
Barnkonventionen kräver vuxna.
Hur länge man är barn beror på andra saker än att man är ett barn.
Det är en ekonomisk fråga hur länge ett barn är barn.
Att sätta ett barn till världen betyder att världen har fått ett uppdrag.
Barn sätts inte till världen – de försätts i sammanhang där olika kvaliteter blir synliga.
Rätten att växa upp gäller inte för alla.
Barn och kvinnor först är en allmän regel. Den ger oss ett manligt perspektiv. Ordningen i meningen går dock isär.
Vuxna gör barn. Vuxna är därmed ansvariga.
Det fria ordet är bundet till så mycket.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Rätten och skyldigheten att växa upp tillsammans med barnen.