Jag måste grubbla.
Välfärden?
Det är en slags färd där det ska gå väl. Det är också något som vi redan har som vi ska behålla. Välfärd. Det är ett väldigt stort ord. Jag anar att vi talar om välfärd som ett samhällsord och därmed är ordet kollektivt.
Min välfärd är i en lekform – den resa jag gör och att den går mig väl. Hemmavid är det att jag får mitt svarta kaffe och att jag får lov att skriva lite varje dag. Välfärd för mig handlar om att jag mår bra. Jag har funnit att det inte är så stora och märkvärdiga saker som får mig att må bra. Det är väldigt enkla saker. Leenden, skratt, vänliga ord får mig att må väldigt, väldigt bra. Det är min välfärd. Jag värnar om min lilla välfärd. Vem kan definiera den bättre än jag?
Men samhällets välfärd är också en slags resa. Den handlar om att behålla en slags kraft. Den kraft som heter köpkraft. Det handlar om att få hjälp när det blir en felfärd. Det handlar om att läkaren vårdar rätt och att skolan blir en utvecklingskraft och en daglig innehållsberikande plats.
Att synen på barnen är dagliga välfärdsfrågor
- Reser ni väl ungar?
- Tar vi väl hand om er på er resa?
- Får ni stanna här och nu?
- Får ni vara i er dagliga välfärd?
- Tillåter vi oss se er vardag eller går resan för fort?
- För vem är välfärden?
- Konduktören som klipper biljetterna?
- Lokföraren som vill ha expressfarten?
- Passagerarna som söker utsikten?
- Vad är välfärden här och nu?
- Vem definierar den?
- Med vilket innehåll?
- Vilka är resedokumenten?
- Hur ser kartan ut?
- Hur definierar vi välfärd utifrån vår plats i den? eller utanför den?
Välfärden och skolan? Ja, om det ska gå väl i färden för de unga och de som är barn behöver de sin skola. Stoltheten för sin skolgång såg jag i Syd Afrika där ungarna fått bära sin skoltid med stolthet. Vetskapen att färden är väl, välfärden i skolan, ger ungar och växande mandat för sina egna liv och om inte många, så i alla fall större valmöjligheter. Det är väl att skolan finns. Det är en färd vi gör i skolan. Låt oss få med-vinkar-händer och ibland hjälp att göra resan god, innehållsrik, värdig och mycket betydelsefull. Det är en välfärdsfrågor – Reser ni bra ungar? Tar vi hand om er här och nu? Befinner ni er på en god plats? Är det gott att vara resenär där ni är? Är de som reser med er där för er?
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Det är viktiga frågor du ställer här. En sak jag har tänkt på är den fysiska miljön. Vi sätter barnen i ruskigt obekväma stolar i otrivsamma rum och skolbyggnaderna är ofta trista baracker. Det signalerar både vår syn på bildning och vår syn på våra barn. Varför inte se till att skolan är en trevlig och attraktiv plats där man trivs och har det bekvämt?
Absolut – miljön inberäknas – välbefinnandet och välmiljöomsorg! A-M
Det är en rikedom att kunna uppskatta ”det lilla” i vardagen (en kopp kaffe, en bra bok, ett telefonsamtal…). Det tyder väl på en slags ro i själen. Jakten på prylar kan vara tecken på det motsatta. Sedan gäller det väl att ”bli vän med tiden” … att inte stressa sig igenom ”alla böcker man planlagt att läsa”… att landa, att reflektera… Känner du att du får tiden att räcka till Anne-Marie? Hur gör du när ”alla måsten” pockar på tid och uppmärksamhet?
Jag tycker att skolan möbleras först och främst av/med lärarna, eleverna och kunskaperna. Och miljön utanför skolan har en avgörande del i det, hur skolan möbleras.
Här, när mycket roligt, spännande och lärorik sker utanför skolan – det faller naturligt att skolan upplevs som en barack, som en fängelse.
Där- i Syd-Afrika och i andra många,många länder ”vår” barack upplevs som en befriande, kunskapstempel.
Barn överallt i världen borde ha samma skolrättigheter.Det är vi vuxna som har huvudansvaret hur dessa möbleras.