Målstyrning

Målen är egentligen onedbrytbara, vi kan inte göra kilometermål till centimetermål – så fort vi gör dem till centimetermål blir dessa kortsiktiga avstämningsmål regler för att nå det större målen. Vi måste äga målen, inte reglerna, och förstå intentionerna med målen, inte reglerna för dem.

Detta att ha mål är krävande. Det är något annat än att ha ett regelstyrt innehåll. Målen är, skulle man kunna uttrycka, utan regler. Det krävs en hel del för att nå mål. Målmedvetenhet är ett av dessa måsten. Och detta ord – målmedvetenhet – är ett fruktansvärt stort ord och det får inte skramla tomt eller lite vilset!

Målstyrningen är just en orientering mot mål. Vi behöver inte bryta ned dessa mål till mindre. Risken är att målen blir regler. Då är vi tillbaka till regelstyrningen. Den ska vi lämna bakom oss. Skulle vi ha lämnat bakom oss.

Läraryrket har ju en kreativ möjlighet att skapa hundratals vägar till mål genom att befolka professionens HUR. Där finns det också deltagarutrymme för delaktighet och sann daglig elevdemokrati.

Anne-Marie

This entry was posted in Barns rättigheter, Styrdokumenten. Bookmark the permalink.

6 Responses to Målstyrning

  1. Anne-Marie says:

    Hi hi!

  2. Anne-Marie says:

    Jag har också fixat det där jag grubblade mig förtvivlad på. Det är ordnat och fixat. A-M

  3. Plura says:

    Men Anne-Marie, vad bra, men och här kommer det. Mål har alltid ett tidsinnehåll. Över tid tenderar mål att förskjutas eller vi tappar vägen till målet. Därför är etapper ett bra sätt att se om vi är på rätt väg. Annars är risken stor att vi hamnar fel.

    Ska du cykla Vättern runt är det viktigt att ta etappmål för att orka. Det är så dags att fundera på varför jag inte nåde ett betygsmål i april i nian. Då finns inga som helst möjligheter att reparea. Så åter igen Plura rekommendera tekniken SMARTA-mål.

  4. Anne-Marie says:

    Allt går att reparera, det får vi inte ta bort från dem som inte lyckats. Men en skola utan respekt för individens chanser att lyckas i skolan – att ett visst bortfall är tillåtet tror jag inte på. Vi ska tidigt se till att alla elever är med, och sätta ljuset på våra undervisande HUR vi gör detta. I det ska målen vara lärarens. Där är jag nog ganska hård och bestämd. Ska jag vara självisk – jag vill leva i ett samhälle där man räknar med oss människor, och som gammal vill jag gärna få vård, omsorg och kunskap där jag kommer en dag. Skolans uppdrag är ju att se till att vi alla lyckas. Anne-Marie

  5. Plura says:

    Visst går allt att reparea Anne-Marie. Men det ligger en form av själv destruktion i skolan som tillåter att individer inte presterar de resultat de satt upp för sig i förhållande till sina mål.

    Och här har du just det Skolinspektionen pekar på i sin kvalitetsgranskning 2010:25 (tror jag numret är), lärarna och rektorerna ser inte att det beror på HUR de undervisar utan är elevens fel. Både du och jag tycker ju att detta inte är särdeles konstruktiv synsätt. Vi får kämpa på vidare för att få skolan att lyckas med sitt uppdrag. Plura

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>