Pedagogisk baglady – det är jag!

Då jag föreläser berättar jag om vikten av att pedagogiskt leta i papperskorgar. Det är en ömsint handling med fokus på elevens lärande. Vi har nog alla elever som tror sig så misslyckade att de slänger sina saker, river sina papper, knycklar ihop dem till små bollar och med precision kastar dem i papperskorgar. Ibland hittar man sådan papper i papperskorgarna på elevtoaletter… ja, jag sa att jag var en pedagogisk baglady. Jag samlar in. Plockar ihop. Undersöker.

Detta med att kasta något som man själv anser att man har misslyckats med – det är något som jag vill ändra på. Vi följer processer, de är formativa, och då eleven kastar något så är det något som osynliggörs men som ska synliggöras. Då vi lärare ska synliggöra något som eleven har kastat ska vi göra det med värdighet, ömhet, respekt och vilja att laga något som just då gick sönder i eleven.

Elevens tilltro till sin förmåga.

Om vi med all, jag menar med all, respekt plockar upp ihopknycklade arbeten och med de vackraste lärarögon börjar titta på vad det är som eleven har gjort och kan. Oavsett hur det ser ut så kommer vi att genom våra pedagogiska ögon skapa landvinningar i eleven.

De gånger jag har gjort så här har eleven blivit tyst, förvånad och då jag är noga med att inte göra så stora åtbörder av min handling utan hålla mig till fokus, titta noga på det jag ser i pappret och faktiskt innan skrivit en liten lista av vad det är jag ser, så upplever sig eleven mycket, mycket älskad. Läraren signalerar något av det mellanmänskliga trots att läraren tydligt håller sig till fokus. Jag brukar heller inte säga något om att pappret fanns i papperskorgen eller intryckt mellan böckerna i bokhyllan utan håller mig till det jag ser i arbetet. Inget annat.

Jag lägger ut det ihopknycklade arbetet framför oss och berättar:

Jag ser av ditt arbete:

  • du har prövat att räkna procent
  • du har gjort uppställningar
  • du har suddat bort dina lösningar
  • du har försökt skriva dina lösningar här
  • du skriver bra matematiska förklaringar
  • din matematiska tanke är lätt för mig att följa
  • jag ser att du har löst uppgifterna
  • jag ser att detta lyckades du
  • jag ser att du behöver mitt stöd och jag vill ge dig det
  • jag har undersökt dina uträkningar och du är på rätt väg
  • jag hittade en så fin mening i din text – låt mig läsa upp den

Och oavsett – läraren har genom innehållet skapat något som inte riktigt går att ta på. Jag talar inte om något annat än innehållet. Det som sägs är något helt annat. Något slags mellanmänskligt.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Klassrummet, Pedagogik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.