Demokratin i skolan: Att ömma punkterna!

Postat den 07/09/2010 av Anne-Marie Körling

Sara Kadefors skriver i sin nya bok: Nyckelbarnen om hur det är att få skulden för något man aldrig har gjort och hur svårt vuxna har att aktivt lyssna och tro på barnens utsagor och berättelser. Och hur små elvaåringar letar efter vuxenhetens närvaro, rättvisetankar och omsorg.

Jag tänker om demokrati:

Skolan är en plats för demokrati. Ska utbilda i demokrati och vilar i den demokratiska tanken. Nästan allt arbete i skolan kan omslutas av demokratitanken. Förlåt min felskrivning. Jag menar förstås att ordet nästan ska innebära allt. Men jag försökte vara vänlig. 

Barn har en naturlig vilja till samspel. Det är vi vuxna som inte dansar med i samspelsdansen. Vi tror oss vara betraktare.

Jag tänker läsa Sara Kadefors bok och få mina förhårdnader nedslipade och bli de ömma punkter som de bör och ska vara.  Jag tänker springa till bokhandeln för att köpa boken. Och vara den allvarsamma läsaren!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Självklara demokratin – och skolans uppdrag
  2. Att inte förstå och aldrig få berätta det
  3. Att skapa läsförakt och visa vägen från boken
Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning, Misstagen, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Skolorden, Skolrättigheter och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Demokratin i skolan: Att ömma punkterna!

  1. alex skriver:
    07/09/2010 kl. 7:35 e m

    Heter boken Nyckelbarnen?
    Jag letar stoff till en av mina teatergrupper – det där lät spännande. Kanske är nåt att inspireras utav i framtida produktioner… Kadefors brukar skriva nära.

  2. Anne-Marie Körling skriver:
    26/04/2011 kl. 12:02 f m

    Demokrati är det som uppstår mellan människor om de förmår den!

Kommentarer är stängda.