Den Jante jag möter i mail och brev, de som smakat på denna kollektiva tystnad som kan råda i en skola, runt kollegior, eller kring ämnet och passionen, kring den där läraren som vill, kan och vågar utmana sin egen undervisning hämmar det mesta av skolutveckling och faktiskt rektors möjlighet att förändra. Det är en mycket farlig tendens och jag vet många som drabbats. SkolJante är en osynlig makt som gör det svårt att verka om man är en lärare som ständigt grubblar på sin undervisning, vill se på den eller diskutera såväl framgångar som motgångar. Det kan vara så att en lärare lyckas väl med en elev, en elev alla andra levt ut sina negativa föreställningar om, och så fungerar eleven i klassen och med läraren. Istället för att titta på det goda som sker ifrågasätter man lärarens knep som om läraren mutade och var allmänt snäll, inte att läraren såg och ställde relevanta krav och visade respekt och tillit till elevens förmåga, och tvingade föreställningarna om eleven på skam.
Vi bör titta på de goda exemplen och lyssna in hur de har gjort. I stort sett kan varje lärare i varje skola skapa goda exempel, alla kan vara profeter, alla kan vara förevisande, modellande. Vi måste mota Skoljante porten! Det är nödvändigt. Trots att det krävs ofantliga insatser att göra det, synvändor, tankevurpor … må vara vad som helst. Det är en farlig kraft i skolan. Mycket farlig. Den kräver åtgärder – tillika åtgärdsprogram och modet att våga lyfta frågorna på allvar.
Skolinspektionen skriver om lärarens undervisning – passion, vilja och kunskap. Den lärare som upplever ämnets, undervisningens, elevernas betydelse och lärande som passion har en absolut suverän rätt att göra det. Det vore straffbart att kyla ned den.
Jag får så många mail av lärare som vill tala om skolans mobb, om det som sker inom skolan och det som ingen vågar lyfta. Suckarna över arbetsglädjen i fikarummen, tystnaden då framgångarna är framgångsmöjliga, den döva tonen kring det intressanta. Kom inte och tro… men det är just det skolan ska handla om –
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Ja
Omplaceras till vad?
Jag vill INTE ha Jante till kollega.
Pingback: Lärarna och arbetsbördan « You're no different to me
Omdiskuteras kanske vore bättre. Jante ska omtalas och påtalas och få utveckla ett nytt lärande förhållningssätt. //A-M
Lärarrummet borde vara ett Vygotski rum där alla lärares lärande och förändring fick blomma. En plats där där man snappar upp varandras goda idéer och integrerar dem i sitt eget sätt så som passar en själv. Olika prioriteringar och olika arbetssätt för varje lärare men en gemensam kraft av lärande.
I det härliga rummet är skoljante en så liten röst att han också får vara med!
Pingback: Det jag skulle ha sagt, men aldrig sa… | Pelle Pedagog