Det är viktigt att denna läroplan blir allas läroplan. Att skolan verkar för den, att lärarna har den med sig, att eleverna får ta utrymme i den och lära sig i undervisning och gemenskap utifrån den intentioner som läroplanen ger. Alla som är i skolan ska bära den i sina huvuden. Det är den viktigaste implementeringen – den att vi har Lgr 11 som skolans röda tråd, i alla samtal, i alla möten, i alla diskussioner, med rektorn, med vaktmästaren, med eleverna, med varandra.
Jag tror inte enbart på kunskapen om läroplan och kursplaner – jag tror på processerna som styrdokumenten ger upphov till. Jag vill ha gemenskap i skolan och en väg är just att vi har dokumenten ihop och tillsammans. Undervisningarna ska vi mångdubbla i utförande och utforskande och generöst dela med oss av. Implementeringen ska slutligen landa i allas tankar och huvuden. Och det kräver tid, omsättande och diskussion. Det krävs klassrum, elever, svenskämne, engelska, fysik och värdegrund för att impementera. Det vill säga verklighet. Där ska Lgr 11 vara!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Det är roligt att se ute på min skola, att nu används LGR11 vid planering av undervisning. Jag har inte sett att LPO94 kom fram när jag var där på VFU tidigare, utan då var det bara skolans egna nedbrutna mål som ingick i planen. Nu verkar det som om lärarna är sugna på att anpassa sin undervisning till det nya och kanske innebär det att de också i fortsättningen kan utgå från LGR11, att de faktiskt använder läroplanen direkt. Kanske är det en oro över att eleverna ska få med sig allt i läroplan inför högstadiet, att det är mer definierat vad elever ska möta i undervisningen under olika stadier.
Maria, tack för din utblick kring Lgr 11. Låter lovande tänker jag. A-M