Jag blir mer och mer förtjust i den nya läroplanen. Den är demokratiskt framtagen. Det är många, många inblandade av tänkare och tyckare, praktiker och teoretiker, andra intressenter. Det har jag tyckt om. Jag tänker nu på den SAMMANHÅLLNA läroplanen. Inte den samlade, inte den spretande utan mer av den sammanhållna.
Jag har varit rädd för att denna läroplan ska gå oss förbi eftersom Lpo-94 gjorde det, att vi ska misslyckas med att ta emot Lgr 11 och börja bygga den i verklighetens skolor. Jag vill se gemenskap i styrdokumenten! Jag vill kunna tala med lärare överallt om gemenskapen i den och hur vi kan göra undervisningar av den. Jag vill, kan och vågar läroplanen.
Nyss sitter jag och lyssnar till Skolverkets presentation. Lyssnar? Jag känner mig inspirerad och det spritter till av yrkesstolthet. Jag kan bli till i den här läroplanen och i kursplanerna. Det är på allvar. Jag ser också en mängd undervisande frihet och den friheten har jag sökt beskriva i min sista krönika. Den att vi måste faktiskt ta emot det vi nu får, göra läroplanen och kursplanerna verkliga och bygga in dem i våra verksamheter och bygga upp den tillsammans med eleverna. Jag vill ha aktivitet. Jag vill inte sitta och bryta ned till mindre beståndsdelar, jag vill bygga upp av det vi får. Jag vill inte punkta lärandet i punktformer – jag vill se helheterna.
Saker och ting hålls ihop i läroplan och kursplaner. Det går röda trådar tvärs igenom alltsammans, från skollag till läroplan och ut till undervisningen. Det finns pusselbitar som kan lyftas in från alla kursplaner och bidra till helhetslärande – dvs – om vi lärare vill, vågar och kan.
Eleverna har rätt att förvänta sig lärande i skolan. Det är nog den viktigaste aspekten. Att varje elev får uppleva lärande. Då Skolverket presenterar läroplanen gör man det med fokus på de elever som hamnat utanför själva lärandet och upplevelsen av att vara och få vara lärande. Att hela tiden bli omkörd och överkörd på lektioner där förståelsen alltmer försvinner bort från den horisont mot vilken andra riktas och berikas av. Jag vill se lärande på allas villkor och för varje elev.
Där jag sitter på plats och lyssnar till Skolverket upptäcker jag att jag ler. Jag ser kursplanerna som möjligheter och tänker utforska hur saker och ting hör ihop med såväl skollag som läroplan. Läroplanen är den jag tänker fördjupa mig mycket noggrant i. Varje mening ska jag vända och vrida på.
Jag vill genom detta blogginlägg säga TACK till SKOLVERKET för denna dag den 11 februari 2011. Jag ser att vi lärare får, vill och kan förverkliga det vi har framför oss. Jag ser fram emot arbetet. Och jag tyckte mig höra många positiva röster bland de som lyssnade. Man kände sig faktiskt stolt!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Nu tycker jag inte Lpf 94 var så himla dålig som du försöker framställa den…
Bella Lpf94? Du menar väl Lpo94.
Och skillnaden med Lpo94 och Lgr11 är väl som Ann-Marie påpekar sammanhållande.
I Lpo94 finns inte kursplanerna samtidigt som man hade en blandning av strävansmål och uppnående mål som förvirrade mer än klargjorde. Det andra är att antalet mål i själva läroplansdelen har kraftigt minskat och gjorts tydligare. Samtidigt som regeringen behöll samma struktur som Lpo 94 och gick emot Skolverkets förslag SKOLA 2011, allt för att inte förvirra redan förvirrade uppfattningar om läroplanen.