McDonaldseffekten – ett skolproblem?

Jag lyssnade till den så kallade McDonaldseffekten, den att få omedelbart svar på sina behov. Man köper en hamburgare, alldeles runt hörnet. Det betyder att allt jag behöver ska jag genast få. Skolan handlar nog mycket om att härbärgera tålamod, få elever att förstå att lärandet är en lång process, att ”vinsterna” inte är omedelbara, att det ibland är mödosamt att lära, att det är kämpigt men att kunna är själva målet och glädjen.

Det handlar om att försvara det kämpiga, att inte som lärare hamna i fällan att allt i skolan ska vara för elevnära, för tillrättalagt, för omedelbart, för glättigt. Det är att ljuga för eleverna. Det är att frånvända elever från lärandet. Lärande är något helt annat än att gluffsa i sig en omedelbar munsbit … och känna en inre tomhet när man ätit sig tillfälligt mätt på vad?

Lärandet är mödosamt och synnerligen krävande. Och följderna av lärandet är långtgående. Det är så omtumlande att lära och det bör vi tala om. Det handlar om skillnader. Och hur dessa skillnader berör oss på djupet.

Tillägg då jag tänkt lite ytterligare! 

Jag funderar över skolans inre värde. Den att vi processar och utvecklar kunskaper och förmågor. Så omtumlande. Så elevaktivt. Så nära. Vi bör tala om detta med föräldrar som oroar sig för det svåra, det problematiska. Inte i termer att vi överger eleverna, för det ska vi aldrig göra, utan att få eleverna att härbärgera sina lärande processer och att inkludera medvetenheten om att lärandet inte är att halka in på ett bananskal, eller att svårigheter kan man lämna bakom sig, överge och skita i. Det är just när det är som svårast som lärandet är som mest utmanande. Det utmanar oss i professionen, det ska utmana eleverna. Det ska märkas, kännas och verka. Men för att noga ange min tanke, aldrig någonsin överge eleverna, lämna dem i sticket, göra kunskapen till något som skiljer oss åt! Aldrig någonsin så!

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 svar på McDonaldseffekten – ett skolproblem?

  1. Linda O skriver:

    McDonaladseffekten, väldigt talande. Vi hade pedagogisk förmiddag om EL – Entreprenöriellt Lärande och fastnade i de kompetenser som eleverna ska ges möjlighet att utveckla. Uthållighet och tålamod är till exempel svårt, även om vi satte Självförtroende och självkänsla, samt Motivation först.

  2. Tuija Lehtinen skriver:

    Det är viktigt att inte bli tillfredsställd hela tiden. Att inte vara tillfredställd är inte onormalt (tvärtemot vad McDonalds försöker få oss att tro). Eller med färre negationer: det är normalt att vara otillfredsställd. Att vara otillfresställd är en viktig motivator, den behöver användas i lärandets tjänst.

  3. Anne-Marie Körling skriver:

    Absolut. Absolut. Det är en drivkraft. Som en slags långsam morot därframme. För att tala om mat. A-M

  4. Pelle skriver:

    Tack för inlägget!
    Jag måste smälta det här matiga inlägget en stund, men jag vill bara säga att i ett samhällssystem som bygge på direkt tillfredsställelse och direkt återkoppling blir din tanke något av en utmaning att förverkliga i skolan. Det är en av anledningarna till att konceptet/begreppet gamification säljer så bra – som alla modeord kanske. Men det är kanske att kapitulera inför yttre påverkan och en önskan från elever som inte ser/förstår sitt eget lärande.

    /Pelle som tänker högt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.