I en rätt- och felkultur är det svårt att komma till sin rätt. Det är lättare att bli fel när kulturen snävar in och delar värden och världen i svart eller vitt. Det är lättare att uppfattas som fel när normerna är snäva. Det är ofantligt lätt att bli annorlunda om normen för det normala är smalare, trängre och ofattbart obegripligt. Det är så lätt att sålla ut och peka ut, göra uteslutningar, göra något kärt till något särt i en kultur där något förbestämt hur vi är som människor.
Jag föreslår att vi börjar titta på hur mångfald kan berika oss, och hur innehållet i lektionerna får vara det fokus kring vilket vi undersöker elevers lärande. Jag önskar också att vi övar oss i att riva av etiketter vi sätter på varandra. ”Hon är” kan utvecklas till ”Hennes lärande kring detta fokus ser ut så här … ”
Den likformighetskultur som spridit sig upp genom skolan ser jag som roten till de snäva ramarna och rätt och fel kulturen. I det sammanhanget ser jag det som viktigt att vi pratar olika innehåll också och inte glömmer att alla elever har rätt till utmaningar. Tabuämnen är del av likformighetskulturen.
Ååå vad jag tycker om din blogg! Du skriver så mycket så jag hinner inte med, men när jag hinner med….. Så kul med din bok! Tröttna aldrig!!!