grishund
@
Att ha vikarie för att man är sjuk är en rättighet för såväl läraren som eleverna. Men ack så svårt det är. Om man är så sjuk, så sjuk så avkrävs man en detaljerad beskrivning om och vad eleverna ska göra. Det är svårt att i feberyra skapa en dag med innehåll för eleverna. Det borde istället vara så att vikarierna får förslag centralt, alltså från skolan de är vid, om vilka lektioner de kan ge och varför. Jag tror det är märkligt svårt att vara vikarie och att organisationen skola blir tvungna att tänka att eleverna behöver någon som är med dem. Den stackars läraren som är sjuk oroar sig för sin klass och känner hela tiden ett sting av dåligt samvete – kan jag verkligen vara hemma? Får jag vara sjuk?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Situationen vid sjukdom och ledighet är en ganska obelyst nackdel med läraryrket.
Man får ofta göra halva jobbet trots att man inte har ork eller är på plats. I bristämnen är det dessutom ofta svårt att få en hyfsat kompetent vikarie, varför man ofta drar ut på att sjukskriva sig över huvud taget.
Ja det är onekligen ett problem man sällan talar om. På min förra skola var vi två lärare i varje klass. Där var det kämpigt på sitt sätt eftersom vi endast i undantagsfall fick vikare. Det slet på den friska kollegan och gav den sjuka dåligt samvete. Jag var lite naivt glad över att få vikarie då jag skulle skola in dottern i förskolan redan efter två dagar. Vad ger man för vikariehänvisningar då? Det var fruktansvärt stressande att planera för en ny elevgrupp på en ny skola utan läromedel eller inarbetade rutiner. Och när jag sen ramlade och krossade armen efter två veckor… Hela ht känns som att den försvinner iväg. Nu äntligen har eleverna fått en fast vikarie som kan ta hand om deras läs-och skrivutveckling på ett betryggande sätt tills jag kommer tillbaka, men det känns tungt ändå.
Tack för att du uppmärksammade problemet!
Det här med sjukdom, VAB och vikarie är inte enkelt. Men det är viktigt att en skola har en bra tanke för hur man löser detta. Är man sjuk är man sjuk, vem har förmåga att informera om en bra och för eleverna utvecklande planering när man har magsjuka?
Ett sätt att lösa detta är att ha en färdig akutplanering för de oförutsedda tillfällen vi inte kan undvika. En pärm med viktig information om klassen och uppgifter som eleverna kan hantera kan lösa den/de första dagarna. På en tidigare arbetsplats kom vi fram till att det bästa var att klasslärarna ansvarade för att en akutplanering och att lämpligt material som passade den egna klassen skulle finnas i klassrummet. Om det visade sig att det blev en längre frånvaro gick arbetslaget in och stöttade vikarien. Personer med kännedom om eleverna kunde handleda och stötta vikarien.
Som lärare känner man ansvar för ”sina” elever, inte helt lätt om man är sjuk och tvungen att stanna hemma. Men, det är sällan vi har vikarier med lärarkompetens. För att erhålla lärarexamen krävs 3,5-4,5 års grundutbildning och det är omöjligt att ha samma krav på en obehörig vikarie som på den lärare som känner eleverna och deras behov.
Jag tror att vi behöver prata med varandra i arbetslagen, vi måste känna att det är OK att vara sjuk eller att det går att lösa en klass även om mina egna barn är sjuka. För det är ju så att även om vi inte tycker om det så drabbas vi av virus eller olycksfall. Här kan vi hitta former för att lösa de situationer som uppstår så att de blir så lite dåliga som möjligt.
För visst märks det om en kompetent lärare inte är på plats, men det måste få vara OK att det inte blir riktigt lika bra som det var planerat. Och ja, det måste vara OK att vara sjuk!