Jag läser på och läser på. Hur är det att vara en anländande elev? Hur tillskrevs anländande elever de kunskaper de har med sig? Hur möter svensk skola upp? Vad gör vi i skolan?
Jag tänker också på det viktiga i läroplanens inledande syftestext för såväl modersmål, svenska och svenska som andraspråk:
” Språk är människans främsta reskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.”
Denna syftestext är gemensam för samtliga tre kursplaner. Modersmål har en annan avslutande mening: Att ha tillgång till sitt modersmål underlättar också språkutvecklingen och lärande genom olika områden. (Lgr 11, Modersmål, sid 87)
Jag tycker mycket om denna syftestext. Jag skulle gärna tapetsera skolväggar med den. Språket är så stort, så viktigt och ger mig möjligheter att sätta ord på och med andra, bli till och klä mig i ord samt påverkas av andras ord, meningar och tankar. Jag kan tänka med mitt språk. Jag kan få och jag kan ge. Nytt kan skapas. Vi är, vi blir, vi möts, vi kan, vi delar, förmedlar och påverkar. Vårt språk! Ditt och mitt. Skolan är social och generös. Så tänker jag.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
och de nyanlända lärare? vi är nog så få att problematiken kring vår pedagogiska anpassning liksom inte finns… men den gör det