Flerspråkigheten som den uttrycks bäst

Mitt modersmål är mitt sorgspråk – jag kan bli riktigt sårad bara på mitt modersmål, jag kan bråka som mest i det språket, det är språket det jag har lärt mig skriva och läsa, och just skrivandet har det alltid varit en lidande process för mig. Det är språket som tystnar mig.Det är den enda språket jag kan nämna de flesta växt-fågel och djurarter.Det är språket som jag förknippar med gammal klokhet. Det är språket som fick mig söka mig ut språket.

Franska – det är mitt kulturspråk. Det är språket där jag har upptäckt och njöt av orden, av konsten, av olika världar. Fantasispråket.

Portugisiska-slumpmässigt språk,konstgjort språk. Språket som hjälpte mig att förstå bättre mitt modersmål och upptäcka musiken i språket.

Spanska – aaaaaaaa, det är musik för mina öron! Jag vill bara höra pratas det här språket,man kan lika bra läsa för mig telefonkatalogen, jag hör bara bra musik. Och latinamerikansk litteratur. Helt annat känsla och tanke att läsa på det språket!

Italienska – oseriöst språk. Passivt språk. Lätt att förstå men jag förväntar mig hela tiden att bli lurad på det språket. Därför jag jag absolut ingen lust att prata detta språket. Mycket vettigt språk om jag försöker resonera mig till teoriböcker.

Engelska- som för de flesta, business as usual.

Och kärlekens språk.Fortfarande kan jag inte hitta bättre ord och språk för att uttrycka det jag känner för min man.

Svenska – liv på nytt språk. Och barnens språk. Allt som är barnrelaterad har jag lärt mig på svenska och har mycket svårt att hitta motsvarande på ett annat språk. Motivationens språk.

Alla andra mig okända språk – kram språket. Den enda jag vill göra när någon talar på ett språk som jag kan inte förstå är att kramas.

Ja, man kan ju säga att jag kan många språk. Sanningen är att jag kan bara lite av varje. Och jag vill lära

*******

Jag tänker att bloggandet är fantastiskt språkuppsamlande. Jag önskar att du som skrev detta skapade en blogg som vi andra kan språkas i.

Anne-Marie