Nej, det går inte att självklara demokratin. Den kräver daglig pånyttfödelse och påminnelse. Jag läser en stark kolumn i DN idag. Och lyfter fram det motsatta ordet till demokrati – diktatur. Lena Andersson, DN 2 januari 2011 ord:
”Problemet med diktaturen är att den inte uppstår som en diktatur, utan som ett undantagstillstånd till skydd för det rätta. Diktaturen är aldrig målet utan medlen. I den är var och en ålagd att skydda det sköra mot fienden. I efterhand är diktaturen full av rekvisita som vi tror oss känna igen den på men den börjar inte med stövlar och armbindlar utan som en dröm och en daggdroppe. I samtiden känns anpassligheten inte som anpasslighet, utan som lojalitet och en radikalitet som kräver sitt i försvaret det goda.”
Läroplanen Lgr 11 inleds med orden – Skolväsendet vilar på demokratins grund. Hur? Vad? Varför? När? Ser vi den? Upplever vi den? Medvetandegör vi denna grund? Vad anser vi är demokrati i skolan? Hur skapas den utan att vara på låtsas? Är elevrådet en demokratisk lösning? Hur demokratiskt kan vi verka?
Läroplanen slår också fast att det inte bara är kunskap om demokrati som gäller utan att undervisningen ska bedrivas i demokratiska former. Det är således så att skolan ska arbeta på flera plan där om blir i, och i blir om.
Skolan har ett ofantligt viktigt uppdrag och är i sig en demokratisk möjlighet. Vi får aldrig någonsin glömma skolans roll och betydelse och vi måste bemöta och lyfta frågorna när de där ”daggdropparna” blänker till i gräset.
Och så se till att skapa kritiska läsare som läser i mängder och får undervisning om hur att möta, bemöta, förstå och förhålla sig till krönikor, ledare och kolumner och andra som tycker och tänker. För detta krävs det undervisning i texter, genrer, historia, idéhistoria, svenska språket, språk i mängder och det krävs att skolan utvecklar samtalen, diskussionerna och den egna rösten i alla undervisningssituationer, att lyssna och tala, att argumentera och analysera. Sen har vi också varandra. Respekterar vi varandra? Är vi som lärare nyfikna på varandras undervisningar trots att vi inte känner igen den som vår? Ser vi utmaningarna i den mångfald vi möter i skolan? Hur demokratiska klassrum kan vi skapa?
Och de som vi stöter ut? Den, lärare eller elev, som vi stöter ut för att vi inte gillar eller vill förstå?