Kanske vi skulle lära eleverna mer om det finstilta och om att läsa mellan raderna. Det finstilta brukar vi inte tala om. Om man läser mellan raderna här så kanske man kan tänka att kvittot visar upp en slags vänlighet, kanske den som inte kassörskan orkade visa eller affären i sin helhet inte annonserade, den vänlighet som hälsar tillbaka för att affären trots allt inte vill förlora mig som kund, för mina köpkraft med andra ord. Jag är kund och som sådan kapitalstark person måste jag välkomnas tillbaka. Inte för att jag är en vänlig person som ler och ställer spännande frågor om ditten och datten och på annat sätt upptar försäljarens tid. Nej inte därför, utan bara för att jag har pengar. Sedan är det inte så att man välkomnar mig tillbaka när som helst. Jag är så välkommen tillbaka om jag förstår att göra det under öppettiderna. Det kräver att jag läser det finstilta om när affären välkomnar mig tillbaka att handla igen.
Självklart kan det finstilta vara mycket mer avancerat än så här. Men om vi ska undervisa måste vi börja i det vardagliga och det elevnära. Ett kvitto kan vi komma långt med. Det har jag visat i tidigare inlägg; Att undervisa om ett kvitto.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
