Innan vi kan läsa mellan raderna måste vi kunna läsa raderna

Lindenbaum- KAN JAG MED - omslag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi  säger att vi ska lära oss att läsa mellan raderna. Det är en stor konst att läsa mellan raderna. Innan vi kan läsa mellan raderna måste vi kunna läsa raderna. Vi måste helt enkelt kunna läsa. Om vi inte kan läsa måste vi få lyssna till vad en berättelse är för något. Vi måste höra sagor och faktatexter, dvs, vi måste lyssna. Lyssna är också en konst.  Genom att lyssna får vi lyssna till hela berättelser. Vi lär oss att böckerna berättar. Vi får något helt. Från stor bokstav till punkt. Helheten.

Helheten kan vi prata om. Barn måste få lyssna. Rikt och generöst ska vi ge dem berättelser. De där berättelserna som får deras ögon att söka sig bort till lyssnandets horisont där munnarna gapar stort och blickarna liksom vänder sig in i sagolandet, faktalandet och är försvunna för det som är. Fantasin som målar upp något i den lyssnande. Fantasin mellan raderna. Fantasin genom boken. Fantasin i boken.

Att berätta mellan raderna är att börja tänka mellan raderna. Det gemensamma samtalet i klassrummet måste ta sin utgångspunkt i raderna. Sen kommer det tillåtande klimatet att göra det möjligt för eleverna att berätta om det som sker mellan raderna. Det som kanske visar deras fantasi, om den tillåts och då läsandet mellan raderna inte är målstyrt utan meningsskapande för var och en av oss.

Man måste få en berättelse. En hel. En att lyssna till. Och så en till. En annan berättelse att lyssna till. En högläsare som visar vad en bok ger och har. Äventyret i den är äventyret i dig. Att läsa är inte en kunskap vi lätt tillägnar oss. Det är en livslång process där äventyret att läsa, fantisera, tänka, skapa mening påverkas av vår förmåga att gå in i texterna, våga språnget in i det okända, hålla oss kvar trots att vi inte förstår och känna hur texten öppnar egna texter i oss. Låt oss berätta om berättelsen som boken fiskar upp av våra erfarenheter och vår egen inre värld. Genom berättelsen, det underförstådda, antydande, subtilt syns människan. Den jag är. Den du är. Den vi är. Det komplexa att vara människa. Det komplexa att läsa.

This entry was posted in Ansvaret, Boken i undervisningen, Högläsning, Inkludering, Litteratur och läsning. Bookmark the permalink.

4 Responses to Innan vi kan läsa mellan raderna måste vi kunna läsa raderna

  1. Ingela says:

    Hann hoppa till lite när jag läste början av din postning, men satte mej ner igen lite senare.

    Det går utmärkt att arbeta med läsförståelse och textsamtal innan man kan läsa! Gärna med start i förskolan och från tvåårsåldern ungefär. I själva verket tror jag att det är en förutsättning för att man ska få en gynnsam läsutveckling senare. Om barnet inte har förmågan att ta till sej en text och fått samtala och reflektera kring den, och inte heller får göra det i skolan, så är risken stor att vi fostrar det till den typ av teknisk läsare som vi sett många av och fortfarande träffar på i skolan. Den läsare som aldrig har fått kunskapen att man läser för att få veta något utan nöjer sej med att ta sej igenom bokstavsräckorna och låta på rätt sätt.

    Hoppfull är all debatt kring läsförståelse som kommit i kölvattnet av ”En läsande klass”. Även den kritiska diskussionen är välkommen tycker jag, för det är viktigt att prata om detta och inte ensidigt och enkelspårigt om avkodning och bristande sådan.

  2. Anne-Marie says:

    Hej,
    Jag menar att vi alltid måste lyssna, läsa och ge litteraturen till barnen. Ge hela berättelser. Låta fantasin krypa in mellan raderna. Då vi lär oss läsa måste vi kunna läsa. Vi kan inte förvänta oss att eleverna kan krypa in mellan raderna för att vi säger det till dem. Många läsare lämnas ensamma. De ska producera svar på att de kan läsa mellan raderna. Det sker i första hand i samtal i samtal. Naturligtvis kan ett litet barn prata mellan raderna. En tvååring hämtar en nalle för att man läser om en nalle. Jag skrev om det i Den meningsfulla högläsningen, 2012.

  3. Ingela says:

    Hej Anne-Marie
    Jag vet, och vet att du vet. Men det finns än i dag de som ser språk- och läslärande som en slags trappkonstruktion där bokstavskännedom kommer först, sen avkodning och automatisering och förståelsen på toppen som ett resultat av allt det andra. Och ordförståelse nånstans däremellan. Jag tänker att alla de där förmågorna plus omvärldskännedom (som Fox säger) hakar i varandra hela tiden och när en förmåga stärks så gynnar det resten och att alla de där kan utvecklas hela livet. Det var rubriken jag reagerade på för jag är rädd att den kan misstolkas åt ”trapphållet”.

    Den här meningen i ditt svar tyckte jag mycket om: ”Då vi lär oss läsa måste vi kunna läsa”. Så tänker jag också, i den meningen att det är väldigt mycket svårare att lära sej läsa (förstå sej på bokstäver, ljud och ord) om man inte kan läsa (förstå sej på text). Så tänkte jag, hur tänkte du?

    Tycker förresten mycket om den lilla och väldigt viktiga boken också!

  4. Ingela says:

    Och omvänt förstås! (De båda ”läsa” alltså.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>