Vardagstala om lärandet

Vi talar om formativa och summativa bedömningar. Vi talar om hur vi ska bedöma. Vi talar om … och jag tänker:
Skolans uppdrag är lärande. Om vi talar om lärande dagligen, om vårt fokus ligger på innehållet så kommer innehållet också vara i fokus då vi diskuterar hur vi gick tillväga, hur vi lärde oss, av vem vi lärde oss, varför vi lärde oss, genom vad. I mina klassrum har jag noga utbildat mina elever i detta. Jag frågade konsekvent om hur eleverna lärde sig, genom vem och vad och hur de själva vet att de lärt sig. På detta vis utbildade jag mig själv i mångfalden av lärande uttryck och tillvägagångssätt. Jag blev mer ödmjuk inför faktum att eleverna lärde sig av varandra, de lärde sig genom att jag undervisade, visade och själv gjorde det eleverna skulle göra. De kunde alltid titta på mina arbeten, på varandras arbeten och det tillåtande samtalet i klassrummet var mumlande och pågående. Vi talade om det vi gjorde.

Jag tror vi gör för stora saker av det vi ska göra. Om vi förstorar upp saker och ting så blir vi rädda och ställer oss främmande, vi förstår inte hur man talar om lärande, vi tror att vi måste veta vad en formativ bedömning är, och vi tror vi måste kunna. Det bästa är om vi nyfiket går in och frågar oss fram bland de lärande och erkänner oss som lärande själva. Vi blir till och det genom det vi gör och det vi lär. Det är en ständig process. Läraren omfattas av den processen.

Begreppen handlar om att bli medveten om vad det är vi gör. Men för att vi ska förstå så bör vi göra och agera. Vi lär oss. Och det är lärandet som är det vi kan dela. Och det ska vi dela. Lektioner ska samtalas om, innehållet ska samtalas om, lärandet ska lyftas fram. Det kan vara svårt nog att börja tala om det faktiska i klassrummet. Vi har en tendens att inte göra det. Vi letar efter det som inte ägde rum. Vi suckar över att vi inte hann. Vi känner oss dåliga för att eleverna inte förstod vad vi menade. Istället för att fråga – Vad vi lärde oss? Hur det gick till? Genom vem och vad?

Bristen uppkommer ur föreställningarna. Om vi talar lärande dagligen så är vi nära det som äger rum. Då kan vi närma oss det faktiska. Så tänker jag. Så har jag gjort.

 

Det här inlägget postades i Formativ bedömning, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag. Bokmärk permalänken.

2 svar på Vardagstala om lärandet

  1. Stefan Svedberg skriver:

    Anne-Marie! Du tar här upp ett högst väsentligt ämne, som kan kopplas till begreppet reflektion. I boken ”Design för lärande – ett multimodalt perspektiv” (Staffan Selander & Gunther Kress) framgår att ”Genom att lära sig att reflektera över förändringar och över den egna positionen, och genom att reflektera över sitt eget lärande, förbereds man för att själv kunna ställa om och anpassa sig till förändrade livsomständigheter” (s.71).
    Tänkvärt!

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Ja, tack för dina medtankar Stefan. Tack också för lästips. A-M

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.