Vi talar om görandet, inte om lärandet

  • – Nu har vi arbetat färdigt.
  • – Är ni klara?
  • – Jag är klar.
  • – Hur många sidor har du räknat?
  • – Det vi ska göra idag är …
  • – Det här ska ni göra idag …
  • – Ni får ta hem och göra klart!
  • – Jag har alltid gjort så här i mitt klassrum.
  • – Jag gör som jag alltid gjort.
  • – Jag hann inte färdigt.
  • – Du får göra klart nästa lektion.

Vi talar om görandet, sa en klok person jag talade med igår. Och jag har tänkt sedan dess. Vi talar om vad att göra, hur att hinna, vad som ska göras i alla led i skolan. Sällan talar vi om tänkandet som utvecklades, lärandet som blev följden av det vi gjorde eller kunde bli följden om vi talade om det vi gjort och vad vi därmed lärt oss. Fokuset blir kring vad som är gjort inte vad som förändrades i oss när vi gjorde. Skolan är en plats lärande. Vi måste, bör, ska, kan se lärandet. Öva oss i att inte tala om görandet och när vi gör det aldrig stanna vid det utan medvetet vända diskussionen mot lärandet och hur vi ser och förstår det och hur vi kommunicerar det.

Det här inlägget postades i Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Frågekonsten, Kommunikationen, Skolorden, Skolrättigheter. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.