Elever kommer ofta till skolan, åtminstone i de lägre åldrarna, och frågar om de får fortsätta med något av sina arbeten. Det betyder att arbetet är angeläget för dem. Det betyder också att de värdesätter det läraren har givit dem att grubbla på. Det betyder att skolan är viktig. Och våra svar bör vara bekräftande och bejakande – Javisst får du fortsätta med ditt viktiga arbete.
För om vi satt igång eleverna att göra uppgifter och dessa engagerar kan vi erkänna elevens arbete med samma tyngd som eleven själv gör genom att fråga om tillåtelse att fortsätta. Den besvikelse som ett nej innebär syns ofta i elevens ansikte och i elevens sätt att ta fram det arbete som läraren förklarar är lektionens innehåll. Det är jag som lärare som kan hålla kursplanerna i mitt huvud och följa elevens väg genom dem. Engagemang för skolarbete måste bejakas.
Vi kan alltid fundera över vad ett ja kan betyda för elevens lärande. Undervisningen påverkas och det är kanske som det ska vara. Läroplanen beskriver att eleverna ska få påverka arbetssätt och innehåll. Vi kan säga ja.
– Ja, du får fortsätta ditt arbete. Låt oss sätta oss en stund och titta på det du gör. Jag är så nyfiken.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
