Lärarens språk; Revidera, stryk och förnya

Läraren är själva förutsättningen för att eleverna ska få lära sig i skolan. Lärarens språk är också det. Låt mig visa:

”Nu får du lugna ned dig” – Då elever visar stort engagemang, blir ivriga, vill berätta och delta kan vi plötsligt säga till eleven att lugna ned sig. Låt oss fundera över vad detta skulle göra om jag satt i ett pedagogiskt samtal, eller på rektors möte, verkligen tog frågorna där på allvar, visade mitt engagemang, mina tankar och mina funderingar – och plötsligt säger rektor: Nu får du lugna ned dig.

Barn kan inte reglera sin iver som vi vuxna kan. De har sin iver, de har sitt engagemang, och de visar det på olika sätt. Vi bör ta emot elevernas iver, glädje i stället för att reglera den. Glömma innehållet. Att vända sig mot elevens inre, tala om elevens uppförande, elevens inre, istället för att hålla sig till det yttre, bekräfta, med värme bejaka delaktigheten. Och framförallt visa att man som lärare lyssnar. Vi kan säga:

• som ”xxx” säger så handlar vattnets kretslopp om …
• låt oss lyssna till ”xxx” tankar kring detta ämne …

Genom att fundera över hur vi kan rikta oss mot innehållet och inte mot person kan vi utveckla ämnet och kunskaperna. Inte säga något om eleven. Fundera själv över vad ”Nu får du lugna ned dig” skulle göra med dig?

Läraren är viktig, lärarens ordförråd, lärarens språkliga förhållningssätt behöver alltid en genomgång, en revidering och stryka bort och lägga till, förnyas. Det finns många ord som stänger rymden, känslan av lärande frihet. Ett sätt att fundera över sitt lärarspråk är att tänka att man själv är mottagaren för det man säger. Pröva orden mot sig själv. Gör de ont, öppnar de upp eller stänger de ned?

Pröva hur ditt förhållande till ett innehåll värderas om jag säger:

– Ni behöver bara göra tre? 

Vad är det jag säger om mitt undervisande innehåll? Jag har via mitt lärarspråk reducerat värdet, ansträngningen att göra uppgifter. Fundera över det möjliga:

– Hur många vill ni göra? Femtio?

Ord som ”ni behöver bara” kan ersättas med andra ord. De som gör innehållet rikt och givande. Varför reducera ett innehåll med begränsningar?

Läroplanen, Lgr 11, talar om saklighet och mångfald. Hur  kan vi språkligt verka för de orden? Jag återkommer i frågan!