Texter vi ger eleverna att läsa kommer oftast ur en källa. Det är boken. Det är textutdraget vi kopierat. Det är ämnet. Det är författarens synpunkt. Det är läsaren som mottager. Jag har alltid sökt börja i skönlitteraturens text och utvecklat förhållandet mellan andra texter genom den. Det kan handla om att alltid ha en kartbok tillgänglig på bänken så att platser, floder, berg och öar som är beskrivna kan undersökas i dem.
Det kan handla om att jag presenterar en skönlitterär text, en kort modell ur en sådan, och undersöker hur jag ur den kan hitta ingångar till faktatexter. Det betyder att jag måste vara medveten om att den skönlitterära texten har friheter rörande fakta och information och att faktatexten inte ska ha det (vilket inte är att ta för givet). Faktatexter är vinklade efter syften och fakta som inte finns med förklarar i sin frånvaro. Frånvaron, det som inte berättas, är lika intressant oavsett texttyp. Vad sägs inte? Vad finns utanför texten? Vilka val har författaren gjort? Varför då? Hur talar den här texten till denna tid? När är texten skriven? Förklarar det varför vissa saker inte finns med?
Då jag läser skönlitteratur samlar jag på mig avsnitt som kan samspela med faktatexter eller andra texttyper. Det handlar alltid om att göra en större text, den där eleverna är med och skapar förståelse. Det handlar om att försätta undervisningen i ett frågande och undersökande förhållningssätt. Det handlar om att ge underlag för att lära, förstå och bli tillåten att inkluderas i textsamtalen med den text som skapas i eleven och genom att eleven och eleverna får prata om innehållet.
Det handlar ofta om att inte skapa stuprör kring kursplanerna. Stuprör som gör ämnen åtskilda och separerade och verkar för ett ämneskunnande som är friställt från sammanhang. Det meningsskapande som gör att vi drar slutsatser och kan göra textkopplingar i andra sammanhang än just under lektionen och i ämnet. I samhället går ämnen ihop. Ämneskunskaperna som krävs då är att förstå just ämnet, begreppen och kopplingen till det specifika. Det är en omvänd undervisning.
Jag ställde en fråga rörande kursplanerna:
– Hur vet du vilket ämne du blir undervisad i?
Eleverna skakade på huvudet. De hänvisade till att det måste läraren berätta. Läraren måste berätta att det är kemi, fysik eller vilket ämne det nu skulle vara. Jag frågade då om eleverna själva kunde förstå vilket ämne det kunde röra sig om utan att veta. Då berättade eleverna att:
– Kanske kan man förstå det beroende vilka ord som används under lektionen. Alltså orden är ju jätteviktiga för innehållet.
Det nationella provet i geografi byggdes upp genom begrepp. Om begreppen blivit utvecklade och omtalade, synliggjorda i flera sammanhang, diskuterade och inneburit återknytande och återkommande diskussioner kan de fördjupas och stötta eleverna att härleda och förstå även det de inte förstår vid första blick. Att orter och platser har namn som också anger geografiska fenomen är viktiga kunskaper och som gör något med hur vi kan förstå kartan och vara platserna finns. Att våga undersöka namn för att förstå en karta kan vara så. Det handlar om begrepp. Det handlar också om att kunna använda begrepp och förflytta förståelsen från en text till en annan. Kunna omsätta kunskaperna i större sammanhang.
”Men jag gillade Great Falls, åtminstone till en början. Den kallades ”Elektricitetsstaden” eftersom fallen genererade vattenkraft. Den kändes konstlös och rättskaffens och avlägsen – men samtidigt en del av det gränslösa land vi redan hade bott i. /… / Och vintrarna var naturligtvis kalla och ändlösa, och vinden kom farande ner från norr likt ett godståg och avsaknaden av ljus kunde ha fått vem som helst att bryta ihop, till och med de mest optimistiska själar.” Richard Ford: Kanada, 2014 s.17.
En skönlitterär beskrivning av en plats som mycket väl kan kopplas till en faktatext i geografi, om elektricitet, om vindens krafter och vad jordytan kan bjuda på för motstånd och vad ljuset betyder för människans välbefinnande. Det behövs inte långa texter. Det som behövs är samspelande texter.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
