Då jag började som lärare fick jag ärva böcker eleverna skulle ha. Det var svårt att ändra böcker och arbetssätt. Men jag började med att tänka undervisning i allt. Ungefär så här tänkte jag:
Jag använde matematikböckerna för att identifiera det eleverna inte kunde. I stället för röda bockar i elevernas böcker undervisade jag dem i det jag såg skulle finnas i min undervisning. Därefter analyserade jag uppgifterna de gjorde och identifierade att de kunde, om inte, så undervisade jag. Allt längre tog jag mig från att se bristen i elevens lärande till förmån för undervisningen som kunde påverka den. Så kom jag att utveckla mitt undervisande uppdrag. Jag såg dagen i det eleverna kunde eller inte kunde och tog ansvaret för det i den undervisning jag kom att ge dem under morgondagen. Det krävde att jag tog vid där eleverna befann sig och lade ansvaret i professionen. Jag har skrivit om det här i alla mina böcker.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
