Inte i elevens knä – utan i undervisningens utveckling

Körling i undervisningens centrum 2014

Jag funderar över begreppet elevnära, det alltid trygga, det välbekanta. Jag tänker på hur undervisningen ska slå an, vara som ett knackande på dörren, något nytt som kommer in.

Det är genom undervisningen … så säger jag ofta. Så tänker jag om min undervisning. Det är undervisningen som ska kittla hjärnorna hos eleverna. Genom mångfald av ingångar, genom texter som retar upp, genom textmöten som problematiserar, genom att matematiken är något på spåren genom språket om matematiken, att läraren håller horisonten och utmanar med att visa den.

Jag minns då jag blev lärare. Det är inte 20 år sedan. Jag minns hur yrket uppmuntrade kreativiteten. Att hitta på lektioner, skapa dem så att de samspelade med elevernas intresse eller väckte det. Ordet elevnära fanns inte då men det elevnära perspektivet fanns.  För mig har elevnära varit vägen mellan ämnet och det eleven uppfattar. Aldrig någonsin en utgångspunkt i det eleverna kunde. Genom att överraska väcktes slumrande hjärnor igång och genom att lita på att läraren inte överger ämnets väg till eleverna blev lärklimatet tryggt och utmanande. Jag har läst texter jag trodde skulle förskräcka eleverna, som kemiboken i årskurs fyra, den som skulle vara för årskurs 7-9. Och hur de gapade frågande och sedan valde att läsa den under sin självständiga läsning. Inte alla men några. Andra kastade sig över hur man bygger hållbara broar i papper för att senare teckna att bron är något osynligt som man går på; mellan två föräldrar som båda är brofästen men som inte samtidigt kan kräva att barnet får välja mellan dem.

– De ska bara hålla för promenaden och lyfta upp mig på en bro som jag kan gå på. Inte att jag måste välja. Att välja är svårt. En bro är väl en väg där man slipper välja. Man kan gå fram och tillbaka hur många gånger man vill. Alltså, så är det väl?

Jag står för det utmanande och anpassar min undervisning till det jag retar upp inom eleven. Jag retar deras hjärnor, eller kittlar dem, med något nytt. Det nya blir elevnära, görs elevnära men är det inte först. Det är undervisningen som görs elevnära.

Det jag undervisar om behöver inte vara elevnära. Men när lektionen är slut ska eleven uppleva närhet till ämnet, till kunskaperna och till läraren och själv kunna berätta och inkluderas i objektet vi lär ihop kring. Jag tror aldrig att jag anpassat min undervisning. Jag har utmanat med den. Jag har aldrig skuldbelagt eleverna för att inte kunna. Jag har utmanat min kreativitet att översätta, förklara, berätta, åskådliggöra och aldrig någonsin ta för givet att eleverna kan eller förstår.

I allt att lära måste mångfalden av prövande ges. Därför ska texter dramatiseras utifrån hur eleverna uppfattar dem. Ord ska prövas utifrån sitt innehåll och hur var och en av oss förstår dem. Därför ska vi pröva att skriva ihop, skriva var och en för sig och utmanas genom att dela med oss av det vi har skrivit. Lektionerna ska vara muntliga. Dialog och kommunikation ska råda och tillåtas. Läraren ger fokus. Läraren håller fokus. Läraren ger mer näring till fokus. Under lektionen ska nytt tillföras det som är i fokus. Elevernas tankar ska delas. Infallsvinklar ur litteratur och faktaböcker ska inkluderas. Innehållet i lektionen ska påverkas. Lärandet finns i det som sker. Inte i det som produceras.

Mångfalden ska ges i undervisningen. Läraren ska utmana, följa och stötta i det pågående. Vi ska tänka. Vi ska göra. Vi ska koppla samman tanke med det vi gör. Förflytta oss. Pröva på andra områden. Ge sammanhang. Vidga dem.

Om eleverna inte har förstått så betyder det att de ännu inte har förstått. Det påverkar undervisningen. Det utmanar undervisningen. Och det är så verksamheten kan utvecklas. Vi lärare är inte misslyckade för att vi inte kan visa tydligt, undervisa så att alla elever lär sig som vore lärandet lätt. Tvärtom. Lärande är krångligt, besvärligt, oroande och utmanande. Stanna inte uppgivet vid att eleverna inte kan. Ta uppdraget till lärarkollegiet. Utmana undervisningen. Lägg till. Gör om. Ge nytt. Pröva igen. Och under hela processen inkludera eleverna. De vet när de förstår. Låt dem berätta om det.

 

This entry was posted in Läraren inom mig, 2014, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Undervisningen. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *