Lektion: Sagan, skillnaderna och den fria konsten att härma

Jag rekommenderar gärna och varmt Gunilla Boréns konstsaga Trollets hjärta från 1994. Det är en saga jag läst för många elever oavsett årskurs. Från årskurs ett till årskurs nio.

Jag högläste den för mina egna barn då de tumlade runt med sina hormoner och låg i sofforna och växte så att de knakade. De hade vuxit ur högläsningen sa de med tonåringarnas triumf i rösterna. Då högläste jag högt för mig själv. Bland annat övningshögläste jag just Trollets hjärta. Den tar 60 minuter att läsa. Vid 30 minuter fick jag ett plötsligt kaffesug och tog en paus för att göra kaffe. Då blev det liv i mina barn. De sa med spruckna stämmor att de tyckte jag var dum som slutade precis då det var som mest spännande. Och ja … vi kom att sätta oss runt köksbordet, jag med mitt kaffe och min fortsatta högläsning och de med sina långa armar och sina vuxendrömmar.

Låt oss titta på inledningen. Jag tänker ur ett lektionsperspektiv. Jag vill gärna problematisera följande:

Sagan börjar på detta vis:

****

”Det var en gång en rik bonde. Hans gård var stor, hans åkrar var stora och hans skogar var ännu större. Han hade många hästar och kor, får och höns, men han hade bara ett barn. Barnet var en liten flicka och bonden älskade henne mest av allt. Hon var hans ögonsten.

Nära bondens gård låg en liten stuga. Torparna som bodde där hade nästan ingenting. De ägde inte ens stugan de bodde i, så de måste arbeta åt bonden hela dagarna för att få bo där. De hade inga kor, ingen häst och inga får, men de hade i alla fall ett litet barn. Barnet var en pojke.”

****

Dessa två stycken speglar skillnader. I den första beskrivningen nämns ingen annan än bonden. Han är ägare av åkrar, skogar och djur. Han hade dock inte fått fler barn än ett; ”Han hade bara ett barn.”

I det andra stycket finns det två hårt arbetande personer. De som beskrivs som torpare. Man kan anta att de är föräldrar och att de trots sin fattigdom i alla fall hade ”ett litet barn.”

Jag skulle problematisera med frågor kring de här två korta texterna:

• Eleverna skulle få lyssna till dem
• Eleverna skulle få se dem under det att jag högläste dem
• Eleverna skulle få berätta hur de ser på bonden och på torparna.
• Jag skulle skapa frågor kring hur bonden beskrivs och hur torparna beskrivs.
• Jag skulle skapa frågor kring hur de betraktar sina barn.
• Jag skulle skapa rymd i orden – men han hade bara ett barn – och – men de hade i alla fall ett litet barn.
• Jag skulle ställa frågor om djurhållningen, likheter och skillnader och varför den är så stor. Höns tycks både bönder och torpare ha.
• Jag skulle fundera över vad de här olikheterna kan komma att göra med berättelsen längre fram och vilka förväntningar som vi kan tänka oss kunna ställa på sagan, dvs, den genrer vi ska få ta del av.
• Jag skulle skapa frågor om vilka andra sagor eleverna kan ha tagit del av som börjar på detta vis, eller film de sett som har liknande uppbyggnad.
• Jag skulle utmana eleverna att härma sagans form och Gunilla Boréns text genom att skriva två korta beskrivningar som speglar olikheterna, både i faktiska tillgångar och i förhållande till någon eller något.

Jag skulle ge dem en modell.

Här är mitt skrivande:

”Det var en gång en rik president. Han regerade över landet och hans rike var stort och sträckte sig längre än han själv kunde se. Hans rike var stort, hans skattkistor större än du kan föreställa dig och hans skattkammare den största i världen.  Presidenten hade många flygplan, bussar och minst tolv bilar, men han hade bara ett litet barn. En liten pojke som inte alls förstod sig på att han hade en så rik pappa. Presidenten älskade sin son och vakade över honom med sin faderliga blick.

Nära presidentens slott låg ett litet plåtskjul med ett tak som inte alls höll för vind och vatten. Där bodde ett strävsamt par som inte ägde någonting alls. De samlade burkar och gick varje dag in i matvaruaffärerna och pantade dem för att kunna köpa sig det nödvändigaste. Deras fickor gapade tomma varje kväll. Inte ett öre fanns kvar att spara så deras skattkistor hade till och med raderats ut ur deras ordförråd. Deras stora glädje var deras dotter. De hade i alla fall en dotter tänkte de. Deras pärla. Deras diamant.

***

– Man vill veta fortsättningen, säger någon jag läser upp detta blogginlägg för. Vad händer sen? Det kan Gunilla Borén få berätta. Slå dig ned och lyssna till sagan.