– Vi säger fel saker om elevernas framtider, sa någon jag samtalade med. Vi säger att de inte kommer klara att gå upp i årskurs fyra. Att de inte kommer klara sig i livet. Hur kan vi veta? Vår oro för barns framtid.
Jag tänker alltid här och nu. Här och nu möter jag eleverna. Här och nu kan jag lyhört försöka att förstå hur de kan, vet och lär. Här och nu kan jag upptäcka vad min undervisning ska ge och vad den ska innehålla. Här och nu kan jag skapa planer för undervisningen imorgon. Inte fundera över vilka eleverna är i morgon utan vilken undervisning jag ska ge dem, vilka innehåll som ska utmana och vilka innehåll som behöver repeteras och utforskas i andra sammanhang. Vilka texter jag ska ställa mot varandra och vilka frågor jag ska ställa så att de kan utmanas att diskutera dem?
Att verka för det kommande är att ständigt revidera sin plan för vad att undervisa och hur att undervisa. Det handlar om att planera frågor som utmanar eleverna att tänka ett steg till och pågående involvera eleverna i innehåll genom att ställa frågor om innehållet på ett rikt och nyanserat sätt.
Vi vet inget om vilka vi blir i framtiden. Däremot vet vi vad morgondagen kan innehålla om vi planerar för den.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
