Elever behöver hjälp. Och vi hjälper.
I ”Läraren inom mig”( 2014) beskrev jag hur elever får en karta över vad för hjälp de kan få så att de kan fundera över den hjälp de behöver. När en lärare känner tidsnöd blir hjälpen vi ger något vi själva beslutar över; vi hjälper ofta till med hela lösningen, inte med det specifika som kan vara problemet. Det gör att eleven förlorar sitt initiativ och sitt engagemang och görs hjälplös. Jag diskuterade med mina elever vilken hjälp de ville ha och vilka lösningar de önskade då problem uppstod. Det gav mig kreativa ingångar till hur att hjälpa. Jag övergick senare till att inte tänka i termer av hjälp utan i termer av delaktighet och samtal. Jag övergav tanken på att eleverna var hjälpbehövande.
På så här många sätt kan jag få hjälp/så här kan vi hjälpas åt:
- Jag vill att någon sitter nära mig
- Jag vill berätta hur jag tänker
- Jag vill få titta på hur någon annan tänker eller löser ett liknande problem?
- Jag vill att läraren gör en liknande mening, uppgift eller problem och berättar hur läraren tänker så att jag får lyssna
- Jag vill tänka högt
- Jag vill arbeta med en studiekamrat
- Jag vill…
Det vi kan göra är att samtala om vilken hjälp vi vill ha. Ibland hjälper vi så vi stjälper. Det kanske inte blir hjälp. Utan vi ger lösningen. Läs vidare om hur vi kan dela problem med våra elever i Läraren inom mig, 2014.