”Efter en av alla bombningar minns jag en hög böcker bland krossad sten, jag plockade upp en, den hette Djurens liv. Den var stor, med vackra bilder. Jag sov inte på hela natten – jag läste, och kunde inte slita mig … Jag minns att jag inte tog några krigsskildringar, för jag ville inte längre läsa om krig. Men om djur, och om fåglar … ”
Jag läser ”De sista vittnena. Solo för barnröst” av Svetlana Aleksijevitj, 2015 s. 52
