Vi kan välja inställning till det som sker i klassrummet intill. Vi kan välja att vara nyfikna, lärande och inställda på dialog om det som sker. Vi kan välja att inte döma, inte kritisera utifrån enkla förklaringsmodeller som ”bra” eller ”dålig” läraren utan öva oss i att försöka se lite längre än så. Värdegrunden, hur vi är mot varandra, är en något vi alltid kan se och uppleva men men undervisningens innehåll inte alltid. Undervisningen kan vara en del av en kedja vi inte genast kan förstå eller tro oss veta något om. Vi behöver få berätta om vad det är vi gör och tänker och varför vi gör och tänker som vi gör och hur det blir när vi omsätter det vi har i fokus. Vi har kursplaner ihop. En del innehåll är universella. Också andra lärare, på andra ställen på jorden, undervisar om vattnets kretslopp. Det gör att vi alltid kan tala om vattnets kretslopp och hur vi gör undervisning av detta stora innehåll. Inte genast säga att vi vet och kan utan hålla oss öppna för det vi vet och kan men också det vi gör annorlunda och lära av det. Vi kan alltid lära oss hur undervisningen byggs upp, hur den genomförs tillsammans med eleverna och vad vi själva upptäcker att vi kan vitalisera vår egen undervisning med och genom vad.
- Vad lär jag mig här?
- Varför lär jag mig här?
- Vad vill jag fråga om?
- Vad är det jag inte förstår?
- Hur kan jag förstå?
Kan vara frågor jag ställer mig. Och när jag frågar så gör jag det med nyfikenhet och öppenhet. Jag kan inleda med:
– Berätta! Berätta om hur du får eleverna att …
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
