Jag har alltid tittat in i den lilla världen. Jag kan förundras över det som är men som jag springer förbi. Jag har ett oändligt tålamod med att ge mig tid att tänka. Särskilt om det är trassligt. När den röda tråden är försvunnen och allt är huller om buller. Isoleringen kan gnaga sig in. En längtan kan tvingas att hållas tillbaka. Jag bläddrar ofta i böcker. Dimper ner på sidan 58 och därefter i den ordningen som böckerna själva kommer fram till. På sidan 378 i Bodil Malmstens Samlade dikter läser jag strofen:
”Jag fryser fast mellan skrivbordet och diskmaskinen. Isolering.”
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
